Dagsarkiv: september 2, 2011

Kapitel 2, Bakgrunden till Robinson

Standard

Måndagen den 9 Maj fick jag en hjärnblödning, mitt under inspelning av Robinson 2011. Det var dag 13 i tävlingen och jag var helt utmattad av de extrema förhållandena som vi gått igenom. Robinson är på riktigt! Tillgångarna på ön är begränsade och ni som trodde att det inte är på riktigt, ni har fel!

Jag sökte till Robinson i februari. Jag gjorde en film om mig själv och skrev ett personligt brev och blev kallad för intervju i Stockholm. När jag kom till intervjun skulle ett häfte med mängder av frågor besvaras, det häftet tog lång tid att fylla i. Intervjun var knepig. Jag skulle försöka ”vara mig själv”, avslappnad och ärlig. Det var inte som att sitta i en arbetsintervju. Nu kunde även en dålig egenskap vara anledningen till varför de skulle välja just mig. Men det kändes bra, trots att min nervositet säkert lyste igenom upprepade gånger.

Direkt efter intervjun ringde jag min bror Pierre och min pojkvän Fredrik. Jag var helt uppjagad och viljan att komma med i Robinson var enorm! Veckor gick och det enda som jag tänkte på var Robinson. Nu var det 700 som hade blivigt uttagna av 7000-9000 st sökande. Nu var jag bara en av 700….

Så ringde de plötsligt i och sa att jag var välkommen till slutaudition. Det var en kall morgon i mars, solen lyste på en blå himmel och snön glittrade på marken. Jag skulle vara på plats klockan 09.00. Denna morgon hade jag gått upp tidigt för att dricka mitt morgonkaffe och röka mina morgonciggs. Jag tror att jag stod framför spegeln minst 10 gånger och ”övade” på mitt smile innan jag tog tunnelbanan mot äventyret som skulle förändra mitt liv. Jag stod nervöst utanför Eriksdalsbadet i Stockholm med väskan packad med badkläder, träningskläder, handduk och smink. Bredvid mig stod där en tjej med en stor klämma i håret. Hon frågade mig om hon stod vid huvud entrén. Jag misstänkte direkt att även hon skulle vara med på slutaudition till Robinson. Det jag inte visste då var att vi flera månader senare skulle sova i en hydda tillsammans på en öde ö i Filipinerna. Att vi varje natt skulle krama om varandra för att hålla värmen och varje morgon motivera varandra att kämpa vidare med att hitta anledningar till att stå ut med svält, värme, kyla och hård fysisk ansträngning. Hennes namn är Hanna.
Ca 6 timmar senare kom Fredrik och hämtade mig. Jag bubblade av energi i bilen på väg mot Grythyttan där vi skulle fira Fredriks födelsedag senare samma kväll. Nu var jag en av ca 30 utvalda tjejer…

Nästa besked skulle bli ett ja eller nej.. Så fort jag tänkte på Robinson blev jag helt pirrig i kroppen.

Jag stod flera gånger och tänkte mig in i tävlingen.. Eftersom beskedet kom ganska nära inpå avresedatum fick jag snabbt hitta på en story till mina vänner som blev en ”Italienresa”. Morgonen den 24 april lämnade Fredrik mig på Arlanda. Nu var det dags! Drömmen skulle bli till verklighet. Vi stod 4 vilsna tjejer tillsammans med våra reseledare och det ända vi visste om varandra var våra namn. Lisa, Viktoria, Denice och Petra.

”- Tysta, ni får INTE prata med varandra, det är för er egen skull!” upprepades under hela resan ner till El Nido i Filipinerna. Nu hade äventyret börjat!

Nästa inlägg kommer att komma upp imorgon, lördag, klockan 12.00

TACK!

Standard

Herre gud vilket stöd ni alla ger mig! Jag vill att alla som är inne på min blogg ska ta åt sig för jag vill ge er ett enormt TACK!

Igår hade jag 69 435 besökare på min hemsida och idag är det redan uppe i 42 930.. Ni anar inte vilket stöd ni alla ger mig. Eftersom det här med hemsida/ blogg är helt nytt för mig så gör jag mitt bästa med att få allt att fungera då med hjälp utav en av mina närmsta vänner Johan Billgren som sitter i Norge och hjälper till. Vi är så imponerade av alla er människor som verkligen bryr sig! Än en gång TACK!

Några frågor har kommit upp som jag känner att jag vill besvara.
Jag sitter hemma just nu med en nybryggd kaffe och njuter av alla era underbara kommentarer. Det är helt tyst i lägenheten förutom ljudet från tangentbordet som jag skriver på. Jag skriver allt själv men kan endast skriva med höger hand, så det tar sin tid.. Det är samma sak med läsa, gå, tala.. ALLT tar längre tid nuförtiden, men vad gör det? Jag har ju all tid i världen!

Jag tänker jätte mycket på Robinson och alla deltagare. Det var ett äventyr vill jag lova. Det ser ut som en skön semester, men det är långt ifrån sanningen. Ni om tycker att det är mesar som bara vill åka hem ni borde testa att inte äta på 4 dagar, och sedan efter det äta ca 0,5 dl ris/dagen. Åk och sätt er i en bastu många timmar mitt på dagen och lägg er på balkongen i en party klänning och försök att stå emot kylan på natten.. Då har ni snart nått verkligheten i Robinson. 🙂

klockan 16.00 i eftermiddag, fredag, kommer nästa inlägg som handlar om att ansöka till robinsson