Från genomskinlig till svart…

Standard

Ja vad ska jag säga, jag är i chock över att så många bryr sig och tar sig tiden att läsa mina texter. Ni skickar så mycket värme och stöd! Igår hade jag 103 000 besökare på min hemsida, på en dag! Jag är så grymt imponerad av er, ni anar inte!

Jag vill även passa på att be om ursäkt för att jag inte svarat på era kommentarer. Många av er undrar hur jag egentligen mår och var jag fick blödningen?

Det som hände mig var att ett blodkärl i hjärnstammen (från ett AVM) brast vilket orsakade en blödning. Eftersom blödningen skedde i hjärnstammen har min kropp påverkats på så många olika sätt och båda sidor av kroppen har blivit drabbade. Det har hänt så otroligt mycket i min kropp att det är näst intill omöjligt att beskriva för någon.

Så fort alla ”synliga” handikapp börjar försvinna blir det svårt att beskriva och förklara för omvärlden vad det är man känner och kämpar med. Men jag ska inom de närmsta veckorna försöka få er alla att förstå den kamp vi strokepatienter går igenom. Jag kan beskriva det som att gå från genomskinligt till svart.
Där genomskinligt är känslan när omgivningen ser igenom en, när man inte har något att säga till om och man vet inte om man kommer att överleva och svart är som alla friska människor. Man vet vem man är och sin plats på jorden, alla ser en och man fyller ett syfte, man bidrar med något. Man ger, istället för att ta, energi från omvärlden.

Min färg är för tillfället grå, som ett silver smycke, det glänser till ibland och visar sig starkt emellan åt med hjälp av att tycka, bevisa och få sin vilja igenom. Jag håller på att bli färgstark igen och hitta tillbaka till Petra Ljungberg men vägen är fortfarande lång. Jag var tidigare för genomskinlig för att ta ett enda beslut, det kunde handla om man skulle köpa lättmjölk eller mellanmjölk i affären, alla beslut var svåra att ta. Men jag gör framsteg varje dag och med hjälp av skrivandet ser jag mina framsteg vilket hjälper mig att bli svart igen.

Än en gång, tack för att ni visar ert stöd!

Nästa inlägg kommer att läggas upp imorgon kl 12.00

Annonser

About petraljungberg

Namn: Petra Ljungberg Ålder: 26 Ort: Helsingborg/Stockholm Familj/civilstånd: Sambo Fredrik Skratt, glöd och energi kan understrykas som några av mina bästa egenskaper. Jag har kommit långt genom att vara driven, ärlig och målmedveten! Jag var med i tävlingen Robinson 2011 i 13 dagar tills min kropp gav upp. Jag fick en stroke. Idag kämpar jag med rehabilitering och kampen om att överleva fortsätter. Det här är min story..

103 responses »

  1. Jag vill bara visa att jag läser & bryr mig. Hoppas du kryar på dig snart & jag hoppas & håller verkligen alla tummarna för att du kommer bli helt återställd. Kan inte ens försöka föreställa mig vad du går igenom, men jag läser din blogg & försöker ta in det som hänt.

    Stor kram på dig!

  2. Hej Petra!

    du är så stark att kunna skriva i en blogg när du har haft en hjärnblödning. Det som du kan göra vara i nuet och ta en dag i taget. så blir du starkare och bättre. ❤ ❤ här kommer en stötte kram.

  3. Hej Petra! Ville bara säga att jag tycker det är otroligt starkt av dig att skriva om allt som hänt dig när du fortfarande jobbar på att bli bättre och inte är helt återställd fysiskt eller psykiskt. Men du gör ett fantastiskt jobb, skriver detaljerat så det är lättare att förstå för en som inte gått igenom det du gjort. väldigt intressant att läsa om samtidigt som jag tycker att detta inte borde få hända någon, speciellt inte en så ung människa.

    Kommer på mig själv kolla på klockan och vänta på ditt nästa inlägg. Hoppas din rehabilitering går så snabb och smärtfri som möjligt. Kramar!

  4. Tror att det du gör just nu är jätteviktigt! Att få folk att förstå hur det är att komma igen efter en stroke. Du lyckade även förklara hur det kändes, helt otroligt med tanke på i vilket skick du var. JAg tror att du har precis det som krävs för att komma igen, du verkar vara en fighter 🙂

  5. Du är så stark som skriver om detta. Jag beundrar Dig massor.
    Just nu jobbar jag som Personlig Assistent åt en man som fått Stroke, så jag ser hur kämpigt det är.

    Beundrar Dig verkligen som skriver… och brevet som Dina nära skrev, oj säger jag.. Tårarna trillade på mina kinder när jag läste, förstår att det måste ha varit grymt svårt för dem att skriva ner det som var viktigt, utan att som De skrev.. såra någon.

    Men en sån fin människa som Du är, måste ha så fina och underbara vänner omkring Dig, som lär ha tagit allt på bästa sätt när De fick veta.

    Krya på Dig så gott det går.

    Kommer att fortsätta alla Dina rader Du plitar ner.

    Kram

  6. OJ… Eftersom jag har en sambo som, som 9-åring hade hjärnblödning känner jag djupt med dig! Han blev helt frisk och har idag inga men alls, möjligtvis lite sämre minne men inget ”bekräftat” eller hur man säger. Kommer följa din blogg! Man blir så tagen! Och inser att man sk värdesätta det man har! Dagen innan avsnittet sändes i tv fick vi veta att en bekant helt plötsligt bara fallit ihop och läkarna vet ännu inte varför han avled. Han var i vår ålder. Plötsligt (om man inte insett det innan) värdesätter man allt på ett annat sätt!! Fortsätt kämpa! Du kommer nå tillbaks!! =)

  7. Önskar dig all lycka till i din framtida habilitering!
    Har en 17-årig son som fick en hjärnblödning i mars i år, ett bråck som brast på stora kroppspulsådern. Känner igen mycket av det du beskriver av dina svårigheter.
    Hoppas att du behåller ditt ”jävlar anamma”, det kan behövas i tillfrisknandet.
    Lycka till

  8. Hej Petra! 🙂

    Tycker du ska ha en stor eloge för att du bloggar om hur det är att ha fått en stroke!
    Jag jobbar som undersköterska och har under mina år vårdat flertalet både unga och äldre.
    Det jag tycker är så fantastiskt med dig och även dina anhöriga är att trots vad du nyligen gått igenom
    och fortfarande tampas med så bibehåller ni en kämpaglöd och positivitet som många av oss
    andra inte ens kommer i närheten av.

    När ska man lära sig att ta hand om varandra och den dag vi har fått oss given?!
    Ja de kan man undra, är de först när man blir drabbad av något som förändrar ens liv för alltid?
    Nä naturligtvis ska ALLA egentligen göra de, för livet handlar ju om att vi ska ta hand om varandra och visa kärlek och respekt och allt de där som de så klyschigt heter, men som de ändock faktiskt handlar om.

    Just därför fylls jag av beundran att du är så stark att du orkar och vill gå ut med en blogg som är till hjälp för så många.
    Vi hittar vår empatiska förmåga väldigt snabbt när vi följer dig och din blogg.
    Man får tänka till lite extra och kanske omvärdera sitt eget liv.
    PLUS att man verkligen förstår att människan förmår mer än vi själva tror då vi måste.

    Ta hand om dig och de dina…och de gör likaså!

    Ha de bra och fortsätt vara positiv de vinner du massor på!
    Kram du är bäst 🙂

  9. Hej Petra!
    Först vill jag säga att jag beklagar vad som hänt! Tyckte att du var en stark person i Robinsson och tråkigt att det sluta som det gjorde!
    Livets vägar kan ibland svänga tvära kast så man får ställa om hela sitt liv efter vad som har hänt.
    Har själv varit utsatt för ett trauma som vände mitt liv upp och ner för två år sedan. Fått anpassa allt efter hur man mår och kämpa dag för dag för att gå vidare. Jag känner igen din beskrivning från genomskinlig till svart. 🙂 Är nog på stadiet lite mörkare än du men sen har jag kämpat en längre tid nu. Skulle vara roligt att veta hur du kämpar för att hålla modet uppe. Har själv lite tips. Om du är intresserad skulle vi kunna hjälpa varandra.
    Kämpa på!
    /Johan

  10. Tack för att du delar med dig av din upplevelse. Efter att ha sett din stroke på tv, kände jag att jag ska börja träna för att minska risken för stroke. Vad jag förstått är du vältränad. Vet dom orsaken till varför blodkärlet brast för dig? (jag är okunnig på området)

  11. Hej Petra! Ville bara skriva att jag tycker du är så oerhört modig o det inspirerar mig att se
    vilken oerhörd kämpaglöd du besitter. Jag hejjar på dig, du starka kvinna! Kram från Caroline Strömberg (vi gick på Norrlycke tillsammans o sen hade vi kontakt när du jobbade på Helsing o jag på Strömbergs.)

  12. Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva för att få dig att må bättre än att jag vet hur det är att gå från ”odödlig” till ”dödlig”, jag som hållit mig borta från allt från alkohol till nikotin etc i tro att jag kan bli 100 år.
    Dock så var jag med om en MC olycka där min mjälte fick tas bort, det kanske inte går att jämföra med dig som åkt på en stroke, men det spelar ingen roll om man försöker förhindra allt, till slut kommer verkligheten ikapp en.
    Samtidigt som mitt liv slog en helomvändning och tankar som ”hur kan det här drabba mig?”, ”vad gör jag på sjukhuset?” kom dagligen och även lång tid efteråt så tror jag att något kommer av en anledning att man får upp ögonen och lever mer än någonsin.
    Det är nu man verkligen inser hur mycket vänner och familj betyder, för tar man dom för givet, jag sa sällan till mina föräldrar hur mycket jag älskar dem men nu gör jag det nästan dagligen.

    Jag hoppas du verkligen blir helt återställd även om det kanske är för optimistiskt men man måste tro, det får man göra.

    Ha det så bra Petra och jag kommer att följa din blogg.

    Mvh
    Michael

  13. Vill bara önska dig lycka till.
    Hoppas att du snart är tillbaka till ett fungerande liv!
    Man kan gissa och planera.
    Men ingen är säkert…
    Det finns inga garantier i livet…
    Men du är för ung för att behöva gå igenom detta! 😦

  14. Hejhej!
    Det var väldigt tråkigt att höra vad som har hänt… Det är hemskt att något sånt här hände.. Jag tänker på dig!
    Robinson började sändas på tv i måndags, och sen dess har du och Denicé varit mina favoriter… De var tråkigt att se dig bli dålig och lämna Robinson…

    Tänkte ställa en liten fråga.
    Vad kommer du göra i framtiden, har du några större planer nu?

    Take care!

  15. Hej!
    Tänkte bara skriva några rader och berätta att jag läser varje inlägg som du gör!
    Det du berättar är något som berör mig, jag såg dig på TV:n när det hände och jag satt bara och tänkte ”herregud” !
    Men du är stark och jag vet att du kommer fixa det här!
    Du var en av mina favoriter i Robinson och jag är ledsen över det som hände men otroligt glad över att du fick rätt vård så fort!

    Tänkte bara ge dig en rad ”Du vet väl om att du är värdefull att du är viktigt här och nu att du är älskad för din egen skull för ingen annan är som du”
    KRAM!

  16. Hej Petra,jag förstår vad du går igenom helt och hållet, håller själv med att gå igenom stroken min, det är härligt att läsa dina texter om vad som sker, Det är väldigt skönt med att du har fått så många som läser dina texterm, det jan bli lite felstavningar ibland, det är inget att tänka på vet vad som menas, sitter som jag med högra handen att skriva med så visst blir det fel ibland,Sköt om dig och ram på dig

  17. Hej Petra

    Vill bara berätta att min syrra fick en stroke nnär hon va 27. Detta är 3 år sen imorgon och idag är hon en världens tuffaste tjej.
    Lycka till

  18. Hej!

    Måste säga att du är en extremt stark person som klarar av detta!
    Usch, jag gråter, tårarna rinner ner när jag läser brevet från din familj och dina berättelser.
    Att se dig skriva att det kommer bli bra, att du har all tid i världen även om det går segt, är enormt imponerande. Kan för allt i världen inte sätta mig in i hur du har det men det kan inte vara lätt, att behöva kämpa med de saker som en gång vart en förutsättning.

    Jag hoppas verkligen för din skull att biverkningarna och dina men minskar stadigt och förhoppningsvis lite fortare. Det finns inga garantier i livet och det kanske är överoptimistiskt att hoppas på fullt återställning men det är de du och alla vi andra gör!

    Keep on going and stay strong! Det är många som hejjar på dig!

  19. Skickar en tanke till dig Petra och din familj. Jag vet vad jag pratar om. Jag är 37 år och min man fick en stroke för tre år sedan när han var 54 år gammal. Detta är en av livets stora prövningar för vissa. Vill inte låta som en pessimist men nu börjar en lång väg tillbaka, men låt dig inte nedslås utan grabba tag i all positivitet som erbjuds. Nära och kära är en bra början. Hoppas du blir helt frisk. Styrkekramar från Eva.

  20. Hej Petra!
    Det är med stor beundran jag följer din blogg. Du har en fantastisk förmåga att uttrycka dig och jag fängslas av ditt berättande.
    Som du förstår tänker jag följa din blogg och dina tankar, känslor och framsteg.
    De allra varmaste hälsningar.
    Gunnar

  21. Tack Petra för att du delar med dej av din tuffa resa! Du skriver så bra och fint så jag tycker och tror att det så småningom blir en inspirerande bok. Nu håller jag tummarna för dej och tänker följa din blogg till en värld med många färger. Varma hälsningar från Margit N

  22. Ja, jag finner inte ord…Du är, som alla säger, otroligt stark! Jag vill bara önska dig all lycka och välgång vidare i livet och hoppas på att ditt tillfrisknande går fort…
    Jag kommer följa din blogg, det är ett som är säkert!

    All styrka och stora kramar till dig från mig!

  23. Hej Petra!
    Jag hoppas verkligen att du blir bättre! Jag har en fråga som säkert någon annan har ställt, men jag undrar verkligen detta. Berodde hjärnblödningen på förhållandena i robinsson eller hade du fått den hemma i Sverige också? Jag förstår att detta är en svår fråga för dig… Tänker på dig!

  24. Hej Petra, jag vill skicka Dig massor med styrke-kramar ! Du verkar var en otroligt stark tjej som säkert kommer klara av det här bra. Det var fruktansvärt att se på tv när du blev dålig och nu vill jag bara följa dina inlägg hela tiden, och att skrivandet hjälper dig på rätt väg är så härligt 🙂 Du skriver fantastiskt bra . KRAM

  25. Hejsan!
    Tyvärr har jag inte sett robinsson, men läste att du fått stroke. Jag fick själv stroke för 4 år sedan med bl a hö sidig förlamning (så för mej gäller det att skriva med vänster hahaha). Jag kan idag gå utan rullator och rullstol, men jag känner så väl igen mej när det synliga handikappet försvinner så har människor så svårt att förstå problematiken. Men ska jag ge dej ett råd så är det bara att kämpa. Även om man inte orkar med ibland och man blir less (för det blir man, speciellt när inte kroppen och knoppen inte vill hänga med). Jag var 37 när jag fick stroke och det är inte lätt, men kämpa på, även om det går långsamt så blir man bättre. Stora kramar Sonja

  26. Vist får man andra värderingar i livet när ens livstråd brister. Vad är viktigt, eller inte är viktigt.
    Våga säga nej, så man kan behålla sin energi. Trampa upp nya stigar, kan vara lärorikt positivt.
    Om man hade vetat vad som skulle hända, nu när man har facit, hade man ändrat sin livsstil då?
    Tror inte det, för då hade man missat det som gjorde en klokare.
    Min ena sida försvann för 6 år sedan i en stroke. Ja, den blev också transparant, genomskilig med
    en känsel som ett tjockt lager av en dunjacka. Undrade vad det var för arm som fanns bredvid mig.
    Vem tillhör den? Ens huvud jobbade på hög tryck på att sortera ut vad som är vad. Ett enda stort frågentecken. Min kroppsliga mittlinje försvann över till högra sidan. Var tvungen till att börja lita på mig själv att min vänsta sida funkade fast jag inte kände den. Det blev Nelly och jag som började samarbeta. Idag jobbar vi väldigt bra ihop 😉 Min mittlinje är ungefär där den ska vara. Börjar känna energin komma tillbaka både kroppsligt och själsligt. Att läsa om dig, får ens minnen att komma tillbaka vad man gått igenom själv. Och man ser att man har kommit långt i sin rehabilitering.
    Det som man tog för givet i livet har kommit tillbaka mer och mer. Det känns bra. Det har inte varit till ondo, fast man önskar ändå sluppit gå den långa vägen till insikt.
    Jag önskar dig Petra all kärlek och lycka i livet och att du kommer tillbaka.

  27. Hej Petra! Jag brukar inte skriva kommentarer i folks bloggar men den här gången är det faktiskt svårt att låta bli. Därför att du förtjänar all cred du kan få för det du gör! Inte nog med att du delar med dig av din historia och troligen hjälper en rad människor och anhöriga i liknande situationer, ditt sätt att skriva på och måla upp situationer och känslor är fasen nästan värt journalistpriset. Du verkar vara en otroligt färgstark människa, se hur det lyser igenom bara i en svart text på vit bakgrund;) Det var uppenbart redan i dom få avsnitten du hann medverka i Robinson, du är en sån där person som direkt lyser upp ett rum tror jag. Hoppas du är medveten om det och kan luta dig litegrann mot det i din väg tillbaka, jag tror det kan vara viktigt att komma ihåg. Jag vill bara säga att jag önskar dig all lycka i livet & fortsätt vara du för du verkar vara en helt fantastisk människa! Många Kramar Lina

  28. Hej Petra!
    Du är otroligt stark som har klarat dig igenom detta!
    Jag är själv en kille på 25 år, vid 22 års ålder upptäcktes en tumör i mitt huvud att jag fick små hjärnblödningar.
    Jag vet vad du går igenom, men jag vet också att du är en stark person som kommer att klara dig galant!
    Jag håller tummarna för dig Petra!!!

    Mvh Petter

  29. hej , jag har sett om robinson flera gånger , de avsnittet du fick en hjärnblödning !
    gud så läskigt att det just händer där , fick du en hjärnblödning för att du kämpa , inte fick mat och allt det där ? vilken tur att du lever iaf ! kan du prata rent ? kan du gå ? eller sitter du i rullstol ?
    svimmade du när du låg på båten ? hoppas du mår toppen nu ! tacksam för svar 🙂
    kram fanny !

  30. Hej Petra!

    Tack för en mycket intressant blogg. Starkt av dig att skriva ner hur du känner och hur du mår. Hoppas och tror att du kommer att komma tillbaka.
    Sänder dig en stärkande och Varm Kram

  31. Hej Petra.
    Sådana här händelser påverkar en alltid mycket starkt i början, med tiden så flagnar allt till att man känner en enorm tacksamhet och man börjar finna vad som är viktigt i livet..så blev det efter min hjärtinfarkt där livet hängde på en oerhört skör tråd men där små tillfälligheter räddade mitt liv..
    Jag hoppas verkligen att du kommer på”fötter” och ditt liv forsätter att gå i rätt riktning..

    Kramar Berra

  32. Krya på dig och så som du skriver vet jag att du kommer att bli bra. Du verkar ha den rätta känslan för livet och därför kommer allt att bli bra så småingom. Jag såg en intervju med Nils Ekman (hockyspelare i DIF) förra helgen, han fick en stroke i slutet av december 2010 och då fick man mer förståelse vilka lidanden och vilken kämparanda man måste ha när man råkar ut för en stroke.

    Kämpa på så kommer allt bli bra.

  33. Du är så otroligt stark Petra! En tjej som du skulle behövas mera av i vårat samhälle. Du ger inte upp och det är så otroligt härligt att se! Du var min favorit i Robinson, och är fortfarande!

  34. Hej Petra!

    Det är många år sen jag titta på Robinson. Men detta året tänkte jag att nu ska jag se om det är något att kolla på. Du blev snabbt min favorit och när du blev dålig så hoppades jag att det inte skulle vara något allvarligt. Sen när dom sa att du hade fått hjärnblödning så fick jag en rysning i kroppen. Jag känner inte dig, men jag tänker på dig och hoppas att du blir helt återställd.
    Jag tycker om att läsa din blogg och jag är imponerad att du skriver allt du går igenom nu.

    Önskar dig all lycka…kram Katarina från Skåne 😉

  35. Jag blev lite chockad när jag såg senaste avsnittet. Hade detta varit jag hade jag förmodligen varit död för jag är tjurig och en stroke är ju inte det man tänker på först. Om jag hade varit med i tävlingen så hade jag avbrutit den direkt efter beskedet. Vilken mardröm att drabbas av detta på en strand på andra sidan jorden.. Urk.

    Bli helt återställd snälla! Du verkar vara en bra tjej!

  36. Krya på dig Petra !!
    Ser dig som en ledstjärna. Kämpa på
    Du kommer att hitta en ny positiv väg
    genom livet. Med den glädje och positiv
    Energi som finns inom dig.
    Kram
    Krister

  37. Ville bara lämna ett litet avtryck här hos dig. Tittade på avsnittet där du fick stroken och det blev verkligen otäckt, så nära inpå på något sätt, någon i samma ålder som en själv som drabbas av det här. Oj va ledsen man blev….. men hursom, vad stark du är! Kämpa på! kramar från Linköping

  38. Det är helt ofattbart hur en sån här sak kan hända vid så ung ålder.
    favoriter från första minuten av programmet du och denise. lag kalinga. det var ni som skulle
    tillsammans ta er igenom robinson, första tanken var att du skulle bara få åka till sjukhuset och
    bli stabil och få komma tillbaka, men sen när man hör att du fått hjärnblödning/stroke skaka om en rejält. occh höll nog inte ett öga torrt. dels för din unga ålder. dels för att man inte vet vad som påverkat detta. om det kan vara en del av tävlingen och man märkte att det var fler som ville hoppa av efter detta hände dig. riktigt otäckt. Men nu återstår bara alla tummar och lyckönskningar i världen att du blir den petra du var. hon verka vara en bra tjej. lycka till!

  39. Hej Petra!!
    Vad du är bra!! ❤ Blir så berörd av alla dina blogginlägg o speciellt det när dina nära kära killar skickade brevet hem..
    Man ska njuta av livet nu, inte gnälla, för bra har vi det och man vet aldrig vad som händer imorgon och man ska inte ta någonting för givet.
    Skickar många långa styrkekramar till dig och dina nära o kära och var rädda om er ❤

  40. Starkt jobbat! Tyckte det var så läskigt när man såg vad som hände dig på tv, såg verkligen otäckt ut! Beundrar din kämparglöd o önskar dig all framgång med din rehabilitering! Hoppas du snart är ditt ”vanliga” jag igen! Styrkekramar från mig.

  41. Blev så otroligt berörd av det som hände dig. Förstod direkt att du fått en hjärnblödning, du var så tydlig när du försökte förklara vad som hände. Först tänkte jag, herre gud mitt ute på en ö i ingenstans, vilken otur. Men ändå, annars kanske du varit ensam hemma och inte haft någon hjälp. Skönt att se att dina kompiar på ön engagerade sig så och verkligen brydde sig.
    Kämpa på med rehabilitering det går sakta men det går alltid framåt och du kommer bli bättre och bättre.
    många kramar

  42. Såklart att vi finns här för dig och att vi bryr oss om dig Petra!
    Du är stark och jag uppskattar att du delar med dig av det hemska!

    Du ska inte be om uräkt för att du inte svarar för det kräver vi (iaf inte jag) huvudsaken är att din resa går framåt och att du kan få leva normalt igen!

  43. hej petra!
    jag tycker du är superstark som orkar kämpa och hoppas att du kan komma i ” form” och bli den vanliga Petra igen! Jag undrar om inte du kunde berätta i ett inlägg lite specifikt hur en vanlig dag såg ut för dig när du inte var sjuk och hur en dag ser ut i nuläget. Jag blev verkligen berörd av det som hände dig just för att jag tyckte så sjukt bra om dig. Redan första tävlingen i robinson så var du och denice mina favoriter. Du är verkligen en positiv, glad, sprallig, stark och rak tjej.
    Har en fråga till, i robinson ” intervjun” skrev du att du inte tränat på tolv år. Jag fattar verkligen inte hur du håller dig i form, din kropp är verkligen en tjejs drömkropp! hur?

    Jag hoppas av hela mitt hjärta att du blir bra igen och kan fortsätta på samma bana som innan, och speciellt att du fortsätter blogga. STOR BAMSEKRAM! ❤

  44. Jag förstår om du inte kan hitta en enda positiv sak med detta fruktansvärda som hände dig.
    Men jag tror faktiskt att det finns något; du kommer att rädda många svenskars liv. Vi är många som bara hört ordet stroke och hjärnblöding, och som lyckligtvis aldrig drabbats.
    Jag och många andra har aldrig blivit upplysta om vad det egentligen är och vad som händer när det slår till. Ganska märkligt faktiskt, eftersom det är en s k folksjukdom. Var 17:e minut drabbas någon…
    Att få se din fruktansvärda upplevelse på tv gjorde mig ledsen men också medveten om hur det kan gå till, vilka symptom det kan bli och hur kroppen reagerar. Också hur viktigt det är att komma under rätt behandling snabbt. Jag är helt säker på att väldigt många svenskar kommer att ha detta som ett minne, och reagera snabbare när och om det skulle hända oss själva eller någon i vår omgivning.
    Är så glad att du är en kämpe och att du har underbara människor i din omgivning som hjälper dig. Jag hoppas du fortsätter ditt skrivande även efter Robinson och bloggandet. Vi behöver lite nya författare i Sverige, och du har talang!
    Nu ska jag skänka lite pengar till Stroke-forskningen, lugna ner min kropp och ta hand om mina nära och kära.
    Lycka till i ditt kämpande!

  45. Hejsan Petra 🙂
    Vill verkligen beklaga allt du varit med om, måste ha varit fruktansvärt! Hoppas att du mår bättre.
    Du verkar vara en riktig fighter, hoppas du alltid förblir det!

    En fråga : ”Hatar” du robinson för vad som hänt dig?

  46. Önskar dig allt gott och hoppas att du kan komma tillbaka i gammal god form så gott det går.Gjorde ont i mig att se bilderna på tv!Du är ung och hoppas du får ett ”nytt” fortsatt gott liv.Kämpa kämpa!!!

  47. Vet inte vad jag ska säga Petra. Men jag beklagar såklart de som hänt dig. De är såklart hemskt. Men du är fortfarande ung och har ett helt liv framför dig. Förstår att vardagen idag består av en hel del kämpande då saker i vissa fall tar lite längre tid osv. Men du verkar vara en väldigt glad tjej trots din situation. Jag tycker de är väldigt starkt av dig att skriva om de du råkat ut för. Jag går in här varje dag och läser dina inlägg. Jag hoppas du fortsätter skriva och att skrivandet även fortsättningsvis hjälper dig att bearbeta de inträffade och hjälpa till i rehabliteringen.

  48. Att se ditt tillstånd i TV tog ganska hårt på mig, jag har sett det framför mig i flera dagar, funderat hur du mår idag. När jag idag läste i tidningen att du bloggar kändes det så bra. Att se dina egna ord med vad som hände, att höra om dina framsteg.

    Du är en hjälte! Jag håller på dig!

    Kram på dig från Stockholm

  49. Min man sökte också till Robinson och kom till intervjun. Jag (och han) är idag väldigt tacksamma att han inte kom med. Vilka tuffa förhållanden. Våra döttrar höll på dig och de var så rädda att du hade dött. Du är en kämpe och det kommer gå bra för dig. Våra tankar går till dig och en stor kram.

  50. Hej Petra!
    Först, skönt att du börjar repa dig!
    Du är en hjälte!
    Det finns få sådana men du tillhör dom.
    Du finns i mångas hjärtan och vi alla vill ge dig lite av vår energi till dig så din resa blir lite lättare!
    Keep shinig darling!
    Varma kramar från Mikaela

  51. Petra, du är såå otroligt stark!
    I Robinson var du fruktansvärt stark på ett visst sätt, nu är du stark på ett annat!
    Beklagar verkligen det du råkat ut för men tycker det är så bra gjort av dig att blogga och dela med dig av din resa genom rehabiliteringen.
    Det är svårt att förstå hur det känns för någon som råkat ut för en stroke, men du hjälper en att förstå, iaf bättre.
    Du verkar vara en underbar tjej och jag är så imponerad av dig!
    Kämpa på och krya på dig!!
    KRAM!

  52. Det är fantastiskt att du vill dela med dig av din berättelse till alla oss som kommer hit för att läsa. Jag önskar att fler som drabbaes av skador, olyckor och sjukdomar ville dela med sig, det skulle kanske öka förståelsen och medkänslan från om världen.

    Du skriver dessutom väldigt fint och målande, hoppas att du fortsätter med det även efter att den här bloggen har spelat ut sin roll, om den gör det.

    Lycka till!

  53. Detta kommer du att klara! Du verkar vara en otroligt stark människa och det framgår tydligt vilken vilja du har.
    Kämpa på och glöm inte att det är okej att sörja!

  54. Man blir nästan tårögd på ett positivt sätt av att läsa vad du går igenom. Du är inte bara vacker till utséendet, du är vacker inombords också. Jag beundrar dig, verkligen. För första gången på länge ler mitt hjärta. Det är tack vare dig. Du kommer att klara detta galant. Det är jag helt övertygad om. Jag tror på dig och vill visa mitt stöd genom att skänka dig några ord så här på lördagskvällen. Fortsätt kämpa och ge aldrig upp! Du är en vinnare på alla sätt! Stora kramar!

  55. Hej igjen Petra!

    Jeg leser alle dine innlegg, og jeg har värt tvungen till å sende lenken till mina syskon i Norge – de er så interesserad i hur det går med deg naturlighvis.

    Veldig bra at du har lavet denne sidan – tror det kan hjelpe andre som har varit utsatt for stroke også.

    I dag har vi haft arbetsdag ”dugnad” her på vårt område – jag har klippat buskar osv. Carsten har snikrat. Det hela avslutas med helgrillad gris på kvelden för alla som har deltagit. Trevligt – man blir kjend med folk – och i dag har det varit et fantastisk väder att jobba i. Jag trenger värkligen denna ”trimmen”.

    Stor kram från Solveig och Carsten (han sover nu) -kvalitetstid för meg selv när jag kann sitta med min dator.

  56. Jag vill som alla andra, skicka mina varmaste krya på dej kramar, jag tycker det är starkt av dig att skriva en offentlig blogg om din stroke, jag kommer att sakna din personlighet i Robinsson. Krya på dig Petra ❤

  57. Mycket intressant att läsa dina inlägg, jag är övertygad om att du med din kämpaglöd kommer ta dig tillbaka och vidare i livet!
    Krya på dig!
    /Mattias

  58. Vilken kämpe du är! Det var fasansfullt att se på tv hur fruktansvärt dålig du blev, och hur fort det gick. Skickar dig alla styrke-tankar jag har!!

  59. Kämpa, kämpa och kämpa!! Du fixar det här och jag vet vad jag pratar om, har själv haft en stroke när jag var 20 år och allt du beskriver känner jag så väl igen.

    Jag håller alla tummarna för dig, du är stark och du klarar det här:)

  60. Du är så sjukt grym! Helt ärligt så var du min favorit i Robinson och även fast jag inte känner dig så började jag gråta när jag hörde vad som hade hänt. Du verkar så stark och du är lungt en utav mina förebilder.
    As mycket kramar till dig från mig<3

  61. Det är såna som du som vi ska ha i världen.. som sänder så mycket possitiv energi till omgivningen..
    Bara genom att läsa din blogg så har jag fått en annan syn på livet (är själv 28år). Har bestämmt mej att bli en om inte lika possitiv som du så en bit på vägen.
    Kan förstå att din syn har förändrats ännu mer än min.

    Kämpa på och hoppas du snart är lika färgglad som bara du kan bli!
    Tänker på dej!

  62. Hej Petra och alla ni andra som läser kommentarerna,

    Min mor drabbades ju av en stroke i november 2010. Jag hittade henne hemme och ingen kan exakt säga hur länge hon legat på golvet.
    Jag trodde först hon var död.

    När min mor sedan vaknade upp var känslorna en virvelvind för mig och min bror. Jag kan inte sätta mig in hur det måste ha vart för min mor. Min mor som drabbades så pass att hon fick expressiv afasi, dvs förstår allt man säger men kan inte prata, hitta orden att utrycka sig. Jag har aldrig från henne fått höra hur hon känner det eller vad hon tänker. För henne måste det vara ett evigt mörker att vara så inlåst och inte kunna kommunicera, ens med sina egna barn om sina känslor om frustration när livet tar en helt annan vändning och man blir så beroende av alla runt omkring.

    För mig som anhörig är det oerhört knäckande att se min mor så ”hjälplös” men framförallt, hon kan inte säga mig det hon vill säga.
    Mina nära förstår inte alltid varför jag är så knäckt, för hon leverer ju, hon är inte död. Men jag har förlorat min mor. Ja hon lever, men hon är längre inte min mor. Hur konstigt låter inte det. Hon bar mig i 9 månader och hon födde mig, uppfostrade mig och präglade mig. Hon är biologiskt min mor men ändå inte.

    Det är en stor omställning i livet som anhörig och det är en stor, större omställning för den som drabbats. Man ska återta en ny hållning till livet och alla dess sysslor livet begär och erbjuder.

    Du är så ung Petra och har hela livet framför dig. Du är stark och även om dagen känns mörk så tror jag att du har viljan att bli den du en gång var och innerst inne är. Som du ser har du ett enormt stöd från allmänheten men från dina nära. Du är på så sätt lyckligt lottad och med de förutsättningar kommer man långt.

    En film som handlar om just att drabbas av stroke och leva inlåst i sitt JAG, ”Fjärilen i glaskupan”
    Underbar film, baserad på en bok om just mannen filmen handlar om, som han skrev med sitt ena öga, för det var det enda sättet han kunde kommunicera.

    Nu har jag upptagit tillräckligt med tid och plats på din blogg.

    Ta hand om er, alla där ute och ta aldrig något för givet!

    Kärlek!

    / Nellan

  63. Hej Petra. Skönt att du mår bättre. Har haft i min närhet som drabbats av samma som du. Vet hur lång tid det tar att komma igen. Men har ingen aning om hur det känns att vara drabbad. Förstår i alla fall så mycke att det måste vara för jävligt.

    Läser din blogg varje dag. Hoppas på snar bättring.
    Många kramar från Irene

  64. P.g.a gått igenom samma sak som du gör nu Petra så förstår jag…jobbigt men kämpa på det blir bättre…tar tid men man lär sig mycket under denna tid som t.ex ej ta allt för givet i livet mer lärde jag mig,Keep move on girl and Take care,hugs from Skåne

  65. Hej Petra!
    Jag vet precis vad du går igen då jag själv råkade ut för en stroke den 8 juni. Jag bara föll ihop tillsammans med min mamma i mataffären. Man trodde jag hade fått vätskebrist då det var väldigt varmt den dagen och jag hade gott en powerwalk bara någon timma tidigare. Jag tappade känslen på höger sida, även syn, hörsel och talet. Jag hann aldrig bli rädd då jag kom in till sjukhus ganska omgående och fick ta röntgen och fick trombolys behandling. Jag har blivit helt återställd pga att jag kom så snabbt under vård för det handlar om minuter upp till max 3,5 timme som man måste komma under vård.Men psyksiskt är det så himla jobbigt, alla säger att jag ser ut och verkar som vanligt, men inombords gnager ångesten och oron över att det ska hända igen. Det var en sån fruktansvärd hemsk upplevelse. Jag har spelat upp det för mig själv tusen ggr om och om igen..
    Men som man säger tiden läker alla sår och visst går det framåt, men jag är så osäker på mig själv och känner efter hela tiden. Läkarna säger att det enda man kan ta på varför jag fick en stroke är stress. Jag är van vid träning och sund mat, röker inte, det är just det som hjälpt mig att inte få några men tror man. Låt det ta tid att läka för du kommer bli bättre. Ta gärna kontakt med mig om du vill för att få stöd på vägen för jag vet exakt vad du går igenom inombords, vilket inte andra kan förstå som inte upplevt detta. Jag kommer oxå fr Hbg, men bor i storstan 🙂
    Kramar till dig! du är inte ensam!

  66. Du beskriver och skriver så bra, att alla vi som inte vet hur det känns ändå kan förstå, för mig kändes det lätt att fatta vad du menar just för att du ger en färg på måendet osv. Härligt att du har din starka vilja att bli en färgstark o helsvart person igen, tror du lyckas med det och att vägen dit ibland blir krokig o onödigt lång men att målet är det ditt sikte är inställt på!

    Håller alla tummar o tår jag kan för dig och de dina ♥

  67. Skickar ett sött litet peppande youtube-klipp som du kan ta fram de dagar när du känner att du behöver lite extra pepp….det behöver vi alla lite till mans!

    Don´t stop don´t give up!!

    Beundrar dig för att du vill dela med dig av dina erfarenheter och tankar!

    Ta hand om dig!
    Tänker på dig!!

  68. Heja Petra! Med din berättelse får du många att förstå lite bättre vad ni strokepatienter går igenom o detta ger dig färgen GULD! Guld värd. Fortsätt kämpa!!

  69. Tårar, glädje, ilska och chockad blev ja efter jag läst din blogg.. Heja Heja Petra du är stark ❤

    Vill ge dig så mkt beröm för du verkar vara såååån otroligt stark och bra person.

    EN STOR KRAM TILL DIG ❤

  70. Hej Petra! Väldigt starkt av dig att skriva om det här in din blogg!
    Fortsätt kämpa och ge ALDRIG upp!
    Såg dej som en vinnare i Robinson och ser dej som en vinnare ur det här också!
    Och glöm aldrig heller att du är fin precis som du är!
    Kram Petra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s