Borta bra, men hemma bäst

Standard

Jag låg på sjukhuset i Manilla i totalt 28 dagar innan försäkringsbolaget gav oss grönt ljus att flyga hem. Det finns ett missnöje från vår sida på hur hela min situation sköttes och eftersom det är under diskussion på annat håll så väljer jag att inte yttra mig om detta just nu.
(Om någon läser detta och önskar att höra av sig till mig fast inte officiellt så går det bra att maila till mig på petraljungberg@hotmail.com.)

Måndagen 6 juni 2011 landade vi på Köpenhamns flygplats, Kastrup. Försäkringsbolaget hade skickat ner en doktor och en sjuksköterska som turades om att sitta bredvid mig under resan hem. Dem hade tung utrustning med sig ifall något skulle hända. Innan vi lyfte fick jag träffa kapten som kom ut och hälsade, och jag blev bemött av en mängd blickar som säkert undrade vad jag hade varit med om. Rullstolen kördes iväg och slangar kopplades in. Jag fick andas syrgas under hela resan.

Pierre somnade på 20 minuter, han var helt slut och kände nog att han äntligen kunde slappna av, nu var vi äntligen på väg hem.. Vilken underbar känsla! Mellan två filmer tittade jag på Fredrik som satt vänster om mig och höll hårt i min hand, det rann tårar längs med hans kinder. Jag frågade honom ”varför är du ledsen?” Han svarade mig och pussade min panna ”det är glädjetårar!”

Borta bra, men hemma bäst. Hej då Filipinerna.. Hej Sverige!

Imorgon Onsdag kl 19.00 kommer fortsättningen och då kommer jag även att berätta om min behandling i Sverige.

Annonser

About petraljungberg

Namn: Petra Ljungberg Ålder: 26 Ort: Helsingborg/Stockholm Familj/civilstånd: Sambo Fredrik Skratt, glöd och energi kan understrykas som några av mina bästa egenskaper. Jag har kommit långt genom att vara driven, ärlig och målmedveten! Jag var med i tävlingen Robinson 2011 i 13 dagar tills min kropp gav upp. Jag fick en stroke. Idag kämpar jag med rehabilitering och kampen om att överleva fortsätter. Det här är min story..

15 responses »

  1. Du är en inspiration Petra.

    Din ”skrivterapi” ger onekligen perspektiv på vardagen. De senaste dagarna har jag stört mig på blöta strumpor, elbolagsförsäljare som ringer och att datorn startar om sig lite då och då. Jag antar det kunde vara värre..

    Du var en fröjd att se i TV rutan och då syftar jag inte det vackra att titta på utan snarare en kämparglöd lite med glimten i ögat. Du och Denise stack ut.

    Angående blogg vs bok så kan ett tips vara att du fortsätter blogga om din framfart, något du senare kan publicera i bokformat om du så önskar.

    Hoppas allt går bra med din rehabilitering. Du känns som en grymt bra person och förtjänar att må därefter. Sköt om dig.

  2. Absolut hemma är bäst! Jag själv kommer från filippinerna men har bott i sverige i 20 år men här i sverige känner mig hemma. Vill du veta varför eller jag tror du kan ha en liten aning varför efter du har varit där. Jag läser din blogg och den tycker jag att du är tappert, du är en riktigt robinson! Min mamma har haft stroke och en av min bästa vän här i sverige har haft stroke så jag vet ungefär vad du går igenom. Jag tycker synd om dig men för andra sidan vill säga att du kommer att klara dig att gå igenom detta. Du har din underbar familj, vänner och vi din blogg läsare som stottar dig! Jag skulle vill träffa dig för att ge dig en bamse kram!

  3. Hej Petra. Följer din blogg var dag. Kan liksom inte sluta läsa den. När min mamma va 80 och skulle precis fylla 81 fick hon en kraftig stroke i vänster sida av kroppen. Det va svårt att sätta sig in i hennes situation om hur eländigt det måste kännas att inte känna halva sin kropp. Tyvärr återhämtade hon sig aldrig trots läkares tappra försök att rehabilitera henne. Hennes kropp va gammal och orkade inte mer. Så knappt 4 månader senare somnade hon in. Jag träffade min mamma både på sjukhuset och på vårdhemmet varje dag flera timmar under dessa månaderna och idag med facit i hand kan jag tyvärr säga tillsammans med resten av mina anhöriga att vårdhemmet förkortade hennes tid här på jorden pga felmedecinering som jag ville dom skulle ändra på. Detta togs inte på allvar förrän hon kom akut in akuten typ 5v senare uttorkad och med svamp i hela matstrupen. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag nån rytit till innan. Men nu är det för sent. Fortsätt skriv Petra du gör detta så galant. Ge inte upp, du ska klara detta, du är ung och har hela livet framför dig. Håller alla tummar och tår för dig…Kram Carin

  4. Vill bara säga att din blogg är väldigt bra och spännande, och jag hoppas för allt i världen att du fortsätter skriva!

    Lycka till med den fortsatta rehabiliteringen, och fortsätt kämpa. Men glöm inte heller att man inte alltid måste vara stark, man får vara liten och rädd och behöva bli omhändertagen också.

    Kram!

  5. Det bästa med att resa bort är att komma hem.

    Jag kan ju absolut förstå glädjetårarna. För hur man än vänder och vrider på saker och ting så är det skönt att vara på hemmaplan, tryggheten och där man vet hur saker och ting fungerar.

    Måste vara oerhört svårt att vara patient i ett annat land, och anhörig till patient i ett annat land. Dessutom när det finns kulturskillnader. Inte för att jag inte tror att du fått superb behandling och vård men hemma är just hemma.

    Måste ha vart underbart för dig att komma hem. Man kan väl aldrig riktigt landa förrän man är hemma. Eller kan man?

    Ja alla ska ju glo så förbaskat mkt när man sticker ut. Rullstol o slangar…ja då sticker man väl ut en aning bland alla andra resenärer med kostym och utan slangar.

    Det får man bjuda på helt enkelt. 🙂

  6. Hej!
    Det jag kan tänka mig är skönt med att vara hemma är språket, speciellt om man helt plötsligt, som i ditt fall, behöver vård. Som person är man mycket utlämnad och har kanske inte kunskap i det medicinska på engelska.
    Jag läste att du grät, det är faktiskt ett styrketecken det också. Jag kommer fortsätta att läsa din blogg så länge du använder den, blev väldigt berörd när jag såg programmet på tv:n.
    Ha det bra =D

  7. Jag höll hela tiden på dej och tycker att det är jättetragiskt det som har hänt dej! Du verkar vara en riktig fighter och kommer att klara detta! Krya på dej =)

  8. Måste säga att du e riktigt bra på o skriva. Kul o följa. Lite segt att Robinson inte e nåt kul att följa när ens favorit inte e me. Oavsett vad du bestämmer dig för kommer de bli riktigt bra. Go gla o positiv. Bra egenskaper för att göra bra saker.
    Keep it up!

  9. Du berör så otroligt när du skriver, man får ju tårar 🙂 tänker på dig och hoppas ditt allra bästa, du verkar grymt stark!!!!! =) Ta åt dig och fortsätt tänk positivt, det kommer bli bra 🙂 stor kram (hejade på bla dig i robinsson) kram från maja i Vargön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s