När vi landat på Kastrup, transporterades vi med ambulans till Lunds sjukhus. Vi kom mitt i natten och alla verkade lite vilsna i rutinerna för att ta emot en ”patient som vårdats på sjukhus utomlands”. Ingen kunde riktigt förklara varför jag låg i karantän (isolering) och sköterskor och läkare hade olika rutiner. Varannan gång hade dom skyddsdräkt och plasthandskar och varannan gång tvättades det inte ens med desinfektionsmedel.
Jag var inlagd på sjukhuset i Lund i 5 dagar, och under denna period fick jag bland annat göra en kärlröntgen (som på sjukhus språk heter Angiografi, kontrastundersökning av artärer.) Det innebär att man via ljumsken sprutar in ett kontrastmedel till hjärnan som sedan röntgas och hjärnans blodkärl blir tydliga.
Sköterskan hade bett mig att raka mig i ljumsken och kom in några timmar senare och frågade om jag vill ha lite lugnande. Jag minns att jag tänkte, varför ska jag få lugnande, jag har ju röntgats nu flera ggr i veckan dem senaste 4 veckorna. Så jag svarar helt enkelt ”Nej tack.”
”Petra, vad är det du försöker att bevisa??” Låg jag och tänkte när doktorn upprepade gånger sa ”Andas in… Andas ut… Andas in.. Och håll andan” Blixtrar framför ögonen, metallsmak i munnen, varje gång kändes det som livet gick ur mig.. Kraften.. Energin… Tinitus som tog över hela min styrka och gjorde mig så svag att jag tänkte ”jag klarar inte detta, inte en gång till, då dör jag..”
”Andas!” ”Andas!” Kom doktorn in och skrek mellan varje bild dem tog.. Jag var lika ”nyfiken” varje gång, om jag skull orka ta ett andetag till. Jag var helt matt i hela kroppen. Det var det absolut värsta jag gjort i hela mitt liv. Det kändes utan att överdriva, som om min hjärna brann upp.
Då läkaren stod och drog ut slangen från min ljumske och höll på att ”avsluta” hans uppdrag så sa han med ett leende på läpparna ” Det gick väl bra, hur mår du?” Just i den sekund var jag så förbannad och arg.. Varför hade ingen informerat mig om detta, hur hemskt det faktiskt var?! Så jag svarade inte på hans frågade utan ställde en motfråga tillbaka till honom direkt istället, med en viss irritation i rösten. ”Har du gjort detta någon gång???!!!”
Det var dock tack vare denna kärlröntgen som jag dagen efter fick ett besked på vad som orsakat min blödning. Jag har även fått göra samma röntgen vid ett senare tillfälle, den gången bad jag om extra mycket lugnande, och då gick det mycket bättre.
Ett kärl hade brustit i en kärlmissbildning i hjärnstammen. Missbildningen kallas för AVM. Arteriovenös missbildning (AVM). Varje år behandlas cirka 120 patienter med AVM i Sverige. Anledningen varför kärlet brast är antagligen på grund av dem hårda fysiska och psykiska påfrestningarna i Robinson. Dom flesta lever med ett AVM hela livet utan att ens veta om det.
Det är idag ganska vanligt att få Stroke, ca 30 000 människor/året drabbas.
Tänk på att varje minut är livsviktig om du misstänker att någon drabbas. Ta hellre det säkra före det osäkra och ring 112 eller ta personen till sjukhus. Nedan har du några kännetecken,
• plötsliga domningar eller plötslig svaghet i ansikte, armar och ben bara i den ena kroppshalvan
• plötslig förvirring eller svårigheter att tala och förstå
• plötsliga synstörningar på ena eller bägge ögonen
• plötsliga svårigheter att gå, plötslig yrsel, svindel eller försämrad balans och koordination
• plötslig, kraftig huvudvärk utan klar orsak.
Imorgon kl 12.00 kommer fortsättningen..
Petra Ljungberg 