”Vad vill ni läsa om?”

Standard


Hej alla fantastiska, underbara människor som regelbundet följer min blogg.
Jag har förstått att flera av er aldrig följt eller läst en blogg tidigare och jag måste erkänna att jag aldrig förstått mig på, varför folk bloggar? Men nu förstår jag!

Oavsett syftet så får man ett otroligt stort stöd från läsarna, på ett sätt som tillexempel en bok aldrig skulle kunna ge en. Men jag har ändå inte lagt ner tanken att skriva en bok. Jag började faktiskt mitt skrivande för ett tag sedan och nu efter olyckan har jag några extra kapitel att fylla ut boken med!

Jag vill dock aldrig att min blogg ska bli sådär ”vardags tråkig”, ni vet när folk skriver om vad dem hade på sin macka på morgonen eller vilken färg på strumporna hon/han ska välja att ta på sig.

Så jag har en fråga till er. Även om jag har mängder av idéer till min blogg så kommer dem att ta slut en dag och du som läsare är den rätta personen att ge mig kritik, stöd och idéer till vad ni vill läsa.

Så…. Vad vill ni läsa om?
Vad är det för frågor som jag fortfarande inte besvarat?

Snart (kl 19.00) kommer nästa inlägg som handlar om min behandling..

Annonser

About petraljungberg

Namn: Petra Ljungberg Ålder: 26 Ort: Helsingborg/Stockholm Familj/civilstånd: Sambo Fredrik Skratt, glöd och energi kan understrykas som några av mina bästa egenskaper. Jag har kommit långt genom att vara driven, ärlig och målmedveten! Jag var med i tävlingen Robinson 2011 i 13 dagar tills min kropp gav upp. Jag fick en stroke. Idag kämpar jag med rehabilitering och kampen om att överleva fortsätter. Det här är min story..

33 responses »

  1. Hej Petra!
    Jag har läst din blogg sedan du började skriva och är inne på den flera gånger om dagen för att se om du har skrivit något (även om jag vet att nästa inlägg kommer den tiden du har angivit). Jag tycker du är en väldigt stark person! Jag hoppas att din rehabilitering går bra och att du känner att du är påväg åt rätt håll! Lycka till i fortsättningen! //Celia

  2. Tycker att du ska fortsätta att berätta om din vardag, din behandling och allt du får igenom på ”Petra-sättet”. Din vardag kan ju skilja sig från en del andras vardag..och den är knappast vardags-tråkig! Men jag förstår vad du menar….

    Men jag tror att en blogg som din är oerhört viktig….kanske är det någon i vårt avlånga land som kanske kan förstå en nära anhörig som gått genom samma/liknande sak som du eller kanske någon som är i liknande situation som du som du kanske kan skänka styrka och hopp till! 🙂 Någon som inte har sådan kontroll på sina händer som du som inte kan berätta sin historia via sina händer eftersom de lever sitt eget liv? Och det där med bok är ingen dum idé alls. Hade tyckt att det var rätt kul att läsa andra strokedrabbades livsöden också…kanske du kunde vara deras förlängda arm? Vara deras språkrör så de kunde göra sig hörda fast de kanske inte kan få ut det på pränt? Ja, det var bara lite tankar! Jobba nu på med rehab och tänk på att även ett litet framsteg är ett steg framåt även om det är litet!

    Sköt om dig!!

    • håller med ovanstående. jag tror inte att din blogg kan bli vardags-tråkig.Jag gillar ditt sätt att tänka och det är intressant att höra hur du tänker även i vardagssituationer. Jag antar att det kommer men jag vill gärna höra hur det är nu. Är det svårt eller fungerar du hyfsat likt som du har gjort innan? Tycker du det är någon skillnad, vad säger anhöriga. Kanske kan du ha en gästbloggare, en anhörig som skriver om hur det är för dem? Bara en tanke. Många kramar

  3. jag tycker det är jätteintressant att läsa om hur ditt perspektiv på det hela ser ut. och jag måste bara säga vilken kämpe du är!
    jag undrar mesr: hade stroken ett samband med ditt deltagande i robinson?

    keep fighting petra! 🙂

  4. Jag vill fortsätta läsa länge om vad som hänt dig, jag vill höra mer om vad du gått igenom, din rehabilitering. Vad som har vart bra och vad som vart dåligt. Då jag själv arbetar med detta vore det guld värt att få höra vad som är bra och vad som är mindre bra. Vad det är som är vitkigast för att rehabiliteringen ska gå framåt, vad som kan kvitta/som bara är onödigt. Jag vill höra mer om vilka nedsättningar du drabbades av och på vilket sätt du tränade dessa samt hur det är idag… jag älskar din blogg. Stor kram

  5. Jag vill bara säga att du är fantastiskt stark och en grym person som jag verkligen beundrar efter att ha läst din blogg! Fortsätt gärna skriv om hur det går för dig, känns som man börjar lära känna dig nu! Keep going du är grym Petra! 🙂 God bless!

  6. Jag är endast 17 år och följer din blogg hela tiden. Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om din rehabilitering och hur du som strokedrabbad träna och upplever helt vanliga dagar. Min mamma är undersköterska så hon har förklarat lite för mig vad en stroke innebär och vad som händer i kroppen. Och det gör att det blir väldigt intressant att läsa din blogg om vad som händer efter stroken hos en drabbad. Fortsätt kämpa och all lycka till Petra!

  7. hej petra! jag följer din blogg varje dag, du är så fantastisk! jag skulle vilja läsa om hur ens förhållande efter en sån här grej blir. är det som innan? eller bli det påfrestningar? hur? fortsätt skriva!!!! kramar

  8. Skriv gärna också om hur du levde innan det hände! Vad har förändrats, hur var du innan? Vi fick knappt lära känna dig i programmet innan ”olyckan” hände! Vad är dina drivkrafter- har de förändrats av stroken? Min moster drabbades av liknande men jag tror att det var en större åder som brast (plus att hon sov när det hände så hon låg länge innan hennes man märkte det..) o hon är väldigt dålig fortfarande. Hennes skador gjorde att hon har svårt med närminnet och därför har ”senilliknande” besvär(om du förstår vad jag menar) Hon hade änglavakt, skulle egentligen dö, men hennes goda fysik räddade henne. Hon var mycket äldre än du när hon drabbades, 57 men hon lever ändå ett ganska gott liv nu trots att hon behöver personlig assistent som hjälp! Hon har en stor familj som bryr sig om henne och vi älskar henne som hon är just nu! Fortsätt berätta, Petra- vi är många som drabbats, genom nära och kära!!

  9. Hej Petra!

    Jag skriver själv en blogg om mitt liv med en mycket ovanlig kärlmissbildning som heter KTS (Klippel Trenaunay Syndrom). Jag försöker visa på hur olikt mitt liv är andras men samtidigt hur vanlig jag är; att jag har samma känslor och drömmar som vem som helst!! Jag försöker få fram i min blogg hur underbart livet är fast att jag har så många hälsoproblem och medicinska komplikationer som jag har.
    Jag hoppas att du kommer att fortsätta att skriva, dela med dig av din vardag, dina känslor, din kamp, frustration, dina mål och den glädje som trotts allt infinner sig i vardagen. För mig kan minsta lilla sak vara ett äventyr, jag lever ganska nära stunden och försöker att göra det jag vill! Vill jag äta den där chokladkakan så gör jag banemig det! Vill jag vara uppe halva natten och läsa en spännande bok, då gör jag det oxå!
    Mina dagar består i sjukhusbesök efter sjukhubesök, rehab möte efter rehab möte. Men mitt liv är oxå fyllt av små äventyr som promenaderna med min lille hund, engagemanget i den patientorganisation jag startat och att försöka göra livet så underbart jag bara kan. Man vet ju aldrig hur morgondagen blir!!
    Hur ser dina dagar ut?!

    Jag är inte den jag är trotts att jag har KTS, jag är den jag är tackvare att jag har KTS. Du är inte den du är trotts att du fått en stroke, du är den du är tackvare att du fått en stroke! Man får inte göra sig en identitet av sjukdomen, det är svårt att bryta sig ur ”hon med KTS:n” eller ”hon Petra som haft en stroke”- man måste visa folk att man är så mycket mer! Glöm inte det i din blogg ;-)!! Vem är DU?! Vem är PETRA!??!!

    Ser fram emot att fortsätta läsa!

    Kram, Marie

  10. Hej Petra. Följer det som du har gått egenom och vill bara säga att du skriver riktigt fint. och det du skriver om är otroligt intressant.
    Jag skulle vilja läsa mer om hur det var på ön och hur ni hade det.

    Jessica

  11. Ja läser din blogg varje dag! du verkar va en jättestark o positiv person de smittar av sej när man läser:) önskar dej lycka till!

  12. Petra, Du skriver på ett enkelt och medryckande sätt. Jag kollar din blogg flera gånger dagligen och det är intressant att läsa om allt som du varit med om och även hur allt är nu på ”Petra-vis”. Du skriver på ett sådant sätt så att det känns som att man känner dig och man känner med dig. Jag tror att du lär många att förstå samtidigt som du hjälper många som drabbats. Minst en bok kommer du garanterat att skriva och med din kämparglöd så kommer du kunna ge dig ut och föreläsa om det här längre fram om du känner för det. Funderingar man får när man läser är hur en sådan här olycka påverkar de närmaste omkring dig.
    Kämpa på, du är bäst!
    Kram Kicki

  13. Hej igen. Fortsätt skriva som du gör nu. Jag tror att frågorna kommer efter ett tag. Just nu vill ialla fall jag bara veta hur ditt liv ser ut fram till nu. Så därför tror jag att frågorna kommer efter hand.

    Varje dag ser jag med glädje fram emot att få läsa din blogg och åtminstonde försöka sätta mig in i hur det kan kännas att va stroke patient. Ditt trick att prova va utan en arm o inte se på ett öga gav jag snart upp kan jag villigt erkänna. Trodde jag skulle bli tokig efter ett par timmar. Kunde ju nätt o jämnt klara mig på toan. Fy fasen säger jag bara.

    Ha det så bra du kan.
    Många kramar från Irene

  14. Hejsan!
    Vad du är stark!!!! Jag är imponerad av din styrka och önskar att jag hade en liten del av det du verkar ha!
    Jag undrar lite över Robinson. Hur fungerade toaletter och dylikt? Fick ni gräva er egen eller fanns det redan?

    Kämpa på och jag hoppas du blir bättre än bäst snart!
    KRAM!

  15. Hej Petra, har aldrig skrivit i någons blogg men du är en sådan inspirerande person. Jag blev bestört när Paolo sa till deltagarna att du fått en hjärnblödning och sedan var det inget mer med det. Jag undrar mycket om vilka skador du har fått och hur du lär dig att leva med dem. Jag förstår din tanke med bloggen men är ändå väldigt intresserad av de synliga också. Är lärare och känner att detta är en bra sak att prata om plus att det blir verkligt för dem eftersom de har sett dig fullt frisk på TV. Önskar också mer inputs hur man som vän kan hjälpa till och hur man ”ska vara”

    Kämpa på!
    Kram M

  16. Hej Petra!

    Jag har stor tro på det skrivna ordet. I en bok når du många människor, men det finns många som inte läser böcker av olika slag, men som du därimot kan nå i bloggform. Fortsätt att skriv om hur man hittar nya vägar i livet, när kroppen fysiska förutsättnigar förändras och man måste hitta ny livsväg. Vart du hittar din styrka och hur omgivningen kan stödja och bemöta dig och dom som sitter i samma situation.

    Hoppas vi får fortsätta att följa din kamp om nya vägar i livet ditt. Du kommer att hitta nya och bra vägar, även om vägen stundtals kan kännas lång.

    Varma tankar och kramr från Laila

  17. Jag tycker du ska fortsätta att skriva för jag tycker din blogg och det som du berättar är intresant.
    Jag går in på din blogg och läser vad du skriver varje dag.
    Jag har föjlt din blogg sedan du började skriva.

  18. Hej Petra,

    Jag har inte skrivit tidigare men jag har följt din blogg sedan avsnittet på TV i förra veckan.

    Tack för att du delar med dig av allt. Du skriver väldigt bra och jag kommer fortsätta följa din blogg.

    En sak jag undrar är hur du kände den kvällen då avsnittet sändes i tv? Visste du hur det hela skulle vinklas? Hade du fått se något innan? Hur kändes det att se sig själv i det stadiet och samtidigt veta att ”nu blir det officiellt”? Många människor drabbas av svårigheter, men att få det inspelat och sedan uppspelat i tv.

    Lycka till med din reabilitering och allt!
    Ser fram emot att läsa mer från dig.

    Varma Hälsningar/
    Elin

  19. När du nu delat sån upplevelse med bloggläsarna känns det som naturligt att höra hur din vardag fortsätter och hur du mår och allt annat. Hoppas på fortsatt blogg, antar att resan din inte är slut på långa vägar. Bloggandet behöver ju inte ske varje dag…

    Kämpa på!! Ber en extra bön för dig!

  20. Hei igjen Petra!

    En bok er burde du skrive. Som så mange andre, leser jeg alle dine innlegg – samt kommentarer. Jeg er deg jo også ganske nära (sambo med Fredriks far). Du er så god til å formulere deg – så klartenkande!

    Glad i deg! Stor kram/(klem på norsk)

  21. Hej Petra! Jag är en av dem som varken läst el kommenterat någons blogg tidigare. Blev så otroligt berörd när jag såg ditt insjuknande på ön. Jag är på väg att bli distriktsläkare och undrar förstås över hur du blev omhändertagen, vad tyckte du om bemötandet av vårdpersonalen, bättre i Filippinerna el i Sverige?
    Kämpa på!
    Kram/ Linda

  22. Hej Petra!

    Jag upptäckte din blogg nu ikväll o har läst ikapp allt du skrivit – vilken fantastisk blogg du skapat! Jag pluggar till psykolog och i mitt kommande yrke kommer jag eventuellt jobba med personer drabbade av hjärnblödning. Att här kunna läsa om din resa genom denna tid är otroligt värdefull och intressant – inte bara för en blivande psykolog, utan även för andra drabbade och framför allt för anhöriga till drabbade. Jag skulle gärna vilja följa din fortsatta resa med känslor under vägen, framsteg o allt runt omkring. (Som förslag på vad bloggen ska handla om i framtiden).

    Massa varma kramar
    Evelina

  23. Hej jag är vet att jag är en av många många andra som beundras så himla mycket! Du verkar så sjukt stark och jag hoppas verkligen allt kommer bli bra igen. Fortsätt skriv som du gör det är jätte bra. Men jag har hela tiden undrat hur det hände? Varför? fanns det någon speciell anledning?

    Stay strong! Kramar och tankar till dig.

  24. Du verkar vara en underbar människa, jag har aldrig följt Robinson innan, men iår har jag kollat på det. Du var en favorit från början och höll verkligen på dig och Denice. När detta hände med dig i programmet fick jag en stor klump i magen, jag började gråta och kände precis som att någon nära drabbades av de värsta som kan hända. Du är en hjälte och jag kommer fortsätta att läsa om din vardag precis sås om du skriver, tycker och känner, på ditt ”petra-sätt” ❤

    Kram Caroline

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s