Jag är redo att bli återställd

Standard

Stockholm
”Imorgon är det Fredag, vilket är skönt!” sa pappa när vi pratade i telefon igår. Redan Fredag, tänkte jag. Nu går tiden så där för snabbt igen.. Till och med för mig, jag som inte gör något om dagarna. Hur är det möjligt? Men ikväll kommer två nära vänner upp till Stockholm från Helsingborg, så det ska bli underbart och mysigt.

Min kropp behöver vila nu och det märks så tydligt på min sömn. Jag pratade med min sjukgymnast om detta och jag ser det som ett friskhets tecken. Jag ställde klockan på 09.00 igår, men bestämde mig för att sova lite till och vaknar kl 10.30. Shit, om 1 timme ska jag vara hos sjukgymnasten. Tänkte jag när jag slog upp ögonen.

Så en snabb kopp kaffe och två mackor, sen på med tränings kläderna, och iväg! Promenaden till min sjukgymnast tar ca 30 minuter och då går jag i rask takt, så när jag kommer fram är jag alltid svettig och behöver då knappt någon uppvärmning så vi kan börja fokusera på annat direkt.

Balans, koordination, hjärngymnastik och styrka försöker vi ta oss igenom. Jag tycker att min sjukgymnast är helt fantastisk, det var även min sjukgymnast nere i Höllviken när jag bodde hos Pierre ett tag. Tycker att alla inom vården borde ta efter sjukgymnasterna.

Jag känner att hon vill hjälpa mig. Att hon bryr sig på riktigt. Det var samma sak för henne första gången jag var där, då jag helt plötsligt en dag bara stod där. ” Jaha.. Så du är här för att du har fått en stroke?!??!”.. ”Ja precis” Svarade jag och höll fingrarna i kors och tänkte snälla hjälp mig, jag orkar inte ringa runt och bli kopplad hit och dit och inte få hjälp. Jag måste få lov att sätta igång nu.. Jag är redo att bli återställd.

Något som jag inte berört så mycket är min övervikt. Många tänker säkert i samma sekund som man läser ordet övervikt, hur kan hon bry sig om sin vikt? Det borde inte vara en prioritet i hennes fall? Men jag ska förklara. Detsamma gäller rökningen. Hur kan något som är så farligt för min kropp vara det som jag tänker på hela dagarna och irriterar mig mer än tillexempel mitt dubbel seende? Jag hade ingen aning om att jag brydde mig så mycket om min vikt, eller att jag var så beroende av cigaretter. Jag ska försöka förklara det på ett intressant sätt, trots att det är två väldigt ”ointressanta” ämnen som redan är helt sönder diskuterade av alla andra bloggar. Orkar ni?


”Övervikten handlar om min självkänsla. Det är 10 extra kilo som jag bär runt på idag, 10 extra kilo som tynger ner mig (bokstavligt talat), och hela min garderob står bara och samlar damm.”

Detta var en tjuvtitt på nästa inlägg som kommer imorgon, Lördag kl 12.00

Annonser

About petraljungberg

Namn: Petra Ljungberg Ålder: 26 Ort: Helsingborg/Stockholm Familj/civilstånd: Sambo Fredrik Skratt, glöd och energi kan understrykas som några av mina bästa egenskaper. Jag har kommit långt genom att vara driven, ärlig och målmedveten! Jag var med i tävlingen Robinson 2011 i 13 dagar tills min kropp gav upp. Jag fick en stroke. Idag kämpar jag med rehabilitering och kampen om att överleva fortsätter. Det här är min story..

30 responses »

  1. tack för din blogg, petra…jag hittade den i stort sett direkt då den startades och har följt den sedan dess…tack!

    jag tänkte på det här med vikt och rökning…och egentligen är det inte så konstigt att det är saker som stör dig mer än övriga större störmoment som dubbelseendet som du nämner, för vikten o rökningen kan du göra ngt åt, det är problem du kan lösa därför är det ”meningsfullt” att störa sig på dem…är du med i min tanke? 🙂

  2. Du är en fantastisk kvinna och det är så kul att läsa om din framfart. Du har helt rätt om sjukgymnasterna. Det är ett mycket kunningt folk. Och du….Klart vi orkar läsa/Kram Bimban

  3. Men är inte det skönt att kunna fokusera på de där sakerna som vikten tex istället för att hela tiden ha fokus på det stora allvarliga som upptar hela din vardag och hela ditt Jag för tillfället.

    10 kg övervikt är 10 tyngre bagage att bära på. Jag köper det fullt och helt. Du ska inte ”skämmas” eller behöva förklara varför du gnager över detta. Jo visst folk har åsikter och undrar varför, men so what!! Om 10 kg är ett bagage för dig så är det ett bagage och det tynger dig. Jag förstår precis det där med att få lite extra bagage när livet redan är så tungt.

    Men rökningen är kanske en nål i ögat för många och det köper jag. Jag är såååå tacksam att min mor inte rökt en cigarett sen sin stroke. Hon har vart en storrökare i 40 år typ. Ta en sak i taget. Ta en sak i taget som du känner att du orkar med. Ta dig inte vatten över huvudet. Låt saker få ta sin tid. Som man ofta hör, var sak har sin tid och sin plats.

    Ditt liv, dina prioriteringar – du bestämmer. Punkt och slut!

    Kör så det ryker!

  4. Heja Petra =) Klart vi orkar =) Skriv på vi orkar alltid lyssna,de är en självklarhet för mej när det gäller min vän ” En god vän Lyssnar och finns samt ger råd ” Min vän är jag livrädd om och gör allt för att hon skall må bra. En riktig vän =) Prata på Petra =)

  5. Hej! Jag har läst din blogg varje dag sedan jag hittade den på Aftonbladets nätsida förra veckan.

    Jag tycker att du är väldigt stark som berättar om dina upplevelser. Jag tror också att det kan vara ett bra sätt för dig att bearbeta och att det även kan vara till hjälp för många i liknande situation, så jag säger bara; fortsätt skriva… :o)

    När det gäller vikten så förstår jag dig till fullo; både vad som gäller självkänslan och garderoben. Jag är själv överviktig (45 kg för mycket) och jag vet hur det känns att se sig i spegeln och hur det är att försöka få på sig ett plagg som inte längre passar.

    Ha det gott och fortsätt dina steg framåt!
    Kram Sussie

  6. Petra – det är grymt att du vill berätta hur allt omkring dig känns. Vare sig det är de där 10 pluskilona, smärta vid behandlingar eller strulet med sjukvården.

    Jag har nyligen fått ett par nya vänner, där kvinnan drabbats som du. Hon fick två stroke efter varandra för 5 år sedan. För henne och hennes man har det varit en helvetisk massa strul, och det fortsätter än idag. Min vän sitter i rullstol. Hon skulle aldrig mer kunna gå sades det från vården. Och så mycket hjälp fick de inte heller. Men de här härliga människorna gav fan i det. Mannen har kämpat som ett djur för sin kvinna och efter 1,5 halvt år kunde hon gå. Dock en aning ostadigt, men fan, hon kan gå en liten sträcka! Hon har en halvsidesförlamning som ställer till det, men livsglädjen är enorm. Nyss genomförde de här två en cykeltur på 125 långa mil. Lund – Stockholm. För att samla in pengar till Barncancerfonden. De vill, precis som du, hjälpa andra, på sitt sätt. Ni är alla hjältar i min värld!

    Jag blev helt bestört när jag såg vad som hände dig. Att du är här nu och berättar om allt är för grymt. Jag och många med mig, som känner någon annan som drabbats, får veta så mycket av dig. Tack raring och kämpa på, kan min vän slita så hårt så kommer du att fixa detta!

    Största kramen!

  7. Hej Petra

    Tänk vad livet kan vända från ena sekunden till den andra, följer din blogg och man kan ju inte ana vad stroke innebär förrän nu. Alla dessa undersökningar och smärta, jag skickar massa energi kramar till Dig.

    Hoppas du mår bättre

    Krya på Dig

  8. Hej Petra 🙂
    Jag orkar lyssna…jag läser din blogg varje dag. Jag har läst många bloggar, men som fått mig att tappa intresset. Men du lockar mig att vilja läsa din 🙂
    Jag har själv för exakt 24 dagar sen slutat röka (har gått upp 5 kg :/ ) så jag förstår att dom 10 kilona stör dig.
    Du e en kämpe!! Ha en underbar fredag…kram

  9. Har last din blogg sedan dag ett du skriver sa fint. Jag pluggar till sjukskoterska och tycker det ar intressant med ”patient perspektiv” vad ar bra och dalig vard, vad vardesatter du som patient. Ge oss tips sa vi kan lara och bli battre.
    Sen blir man sa klart nyfiken pa din familj och din pojkvan verkar vara en sadan klippa.. Far man vet lite mera om er? Ha det sa gott o hoppas sjukgymnastiken gick bra idag kram

  10. Hej Petra!
    Jag kan åter igen bara säga att jag vet hur djävlig din situation är.
    Sen jag blev sjuk har jag gått upp 15 kg som jag inte kan gå ner,hur mycket jag än försöker.
    Vänner säger att jag inte är så kraftig men vad spelar det för roll att dom säger så när man inte känner sig bekväm i sin egen kropp!
    favorit kläderna låg länge på hyllan innan jag gav bort dom.
    Det är inte alls lika roligt att köpa kläder för det mesta är bara i små storlekar!
    Så kämpa på Petra!

  11. Jag orkar alltid läsa! 🙂 din blogg är så bra och jag lär mig sjukt mycket när jag läser den!
    Kommer du att se dubbelt föralltid? Eller går det att få bort eller behandla? Du borde ha en frågestund! 😀

  12. Hej petra,
    Blev lite nyfiken på vad du brukade jobba med innan du blev sjukskriven? förresten Hur länge måste du vara sjukskriven nu?

    Du låter som en jätte stark tjej och jag följer din blogg varje dag 🙂
    Hoppas du mår bättre snart!

  13. Du är så fin! De där 10 kg betyder ju ingenting! Men okej, jag vet, man känner sin kropp bäst själv och vet vad man trivs i. Det spelar ingen roll vad andra säger om man inte själv känner sig ”hemma”. Så…kämpa på 🙂 Du kommer att landa precis där du vill. Ingenting är omöjligt, bara mer eller mindre besvärligt.
    Kram Petra

  14. Hej Petra,
    Nu hade du ju ett AVM, men du veeet säkert att rökningen är en riskfaktor för stroke. Och andra sjukdomar. Så snälla, sluta!!!
    Ang övervikten, kan du inte be sjukgymnasten att lotsa dig till en dietist?

    Sen en annan sak. Du skrev •Ta på dig dem absolut fulaste kläderna i din garderob, ta bort en sak som du är beroende av ( kaffe, snus, cigg ), tejpa fast något framför ena ögat och håll i något (exempelvis en tennisboll) i vänster hand nära kroppen och släpp aldrig taget om den. I dagens inlägg skriver du
    Så en snabb kopp kaffe och två mackor, sen på med tränings kläderna, och iväg! Promenaden till min sjukgymnast tar ca 30 minuter och då går jag i rask takt……
    Detta gör mig helt mållös! (Yrkesskadad som jag är hade jag velat se det IRL:::) Vilken jla fighter du är! Jag kommer fortsätta följa dig.
    Kram Caroline

    • På Robinson gick hon ner för att de inte hade någon mat, och nu har hon gått upp 10 kilo till! Det är en mycket om man är en liten nätt tjej/kvinna som hon ser ut att vara. Jag har själv gått upp ungefär 5 kilo den senaste tiden och jag hatar att se mig själv i spegeln! Förstår hur du känner Petra!

  15. Kämpa på Petra!
    Varför ska livet vara så orättvist?
    Jag läste igenom alla dina inlägg i morse och tårarna ville aldrig sluta rinna.
    Hoppas att Du och dina närmaste orkar kämpa så att Ni får all hjälp Ni behöver och att TV4 gör vad de ska.
    Visst är Robinsson ett äventyr för deltagarna men det är ändå för vår skull, oss tittare, som Ni utsätter Er för detta.
    Styrkekramar!!!

  16. Hej Petra! Min älskade moster dog för 17½ års sedan i en stroke. Det var i mars på min morfars 70 års dag. Jag var höggravid med mitt andra barn. Tänker undrar mycket efter jag läst din blogg om hon hade överlevt om hon fått hjälp i tid. Jag berördes mycket av när man såg hur dålig du blev och kännde även igen mig… nu kanske du undra varför/hur jo jag har MS fick diagnosen när jag var 22 år. 16 år sedan. Mycket av det du beskriver av din stroke, symptomer har även jag/vi som MS patienter från och till eller dagligen. Hoppas att du ska bli så bra som möjligt!! Kämpa kämpa ge inte upp!! Man behöver inte accepter ”dommen” men man kan lära sig att hantera den, det tar tid, man får ”återfall” men jag/du/VI lever och det är otroligt göt!! Kämpa på ❤ kram kram Marie

  17. Hej Petra!
    Det var in en kille (Matti) idag på mitt jobb. Han brukar komma in med jämna mellanrum och slänga några ord och vi har även kontakt via mail mm. Han har själv drabbats av stroke och berättade att han läste din blogg och gillade den. Han berättade att när han såg Robinson kände han igen de symptomer du fick och hur det var när han fick sin stroke. Jag bad honom hälsa från mig men tänkte att jag även själv kunde gå in och läsa (jag brukar inte läsa så många bloggar). Det var intressant att läsa det du skriver, jag tror säkert andra också glädjs av din blogg och den kan säkert hjälpa andra också.

    Ha det så bra och krya på dig/

    Från en tidigare Robinsondeltagare och vinnare av Robinson Karibien/ Hans Brettschneider

  18. Måste säga att jag ser inte att du gått upp i vikt…det är väl lite positivt iaf 🙂
    Men du känner ju själv att det känns inte bra, men ta itu med en sak i taget.
    Har du slutat röka också? I såna fall har du ju haft otroligt mycket med allting.

    Skönt att du får hjälp från sjukgymnasten och att det känns bra, inte alltid så lätt att få den rätta hjälpen inom vården.
    Du är duktig Petra!!!
    Kram

  19. Du ska tänka på dig själv och ditt tilfrisknande i första hand!!! Sen när du har möjlighet ska du blogga. Det blir som en drog att blogga, kan vara bra att ha en dag bloggande och en promenad och annat 😉 för att inte bli allt för beroende och att det känns som ett måste att uppdatera bloggen. Kämpar själv med övervikt (och då snackar jag inte bara 10 kg…)och i mina ögon är du inte överviktig men förstår frustrationen att inte komma i de kläder man tidigare haft.

    Kämpa på som du hittills kämpat, du fixar det!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s