Dagsarkiv: september 10, 2011

Det känns som, att jag ger upp om jag accepterar..

Standard

Stockholm

Övervikten handlar om min självkänsla. Det är 10 extra kilo som jag bär runt på idag, 10 extra kilo som tynger ner mig (bokstavligt talat), och hela min garderob bara står och samlar damm. Jag känner mig ful, tjock och osexig. Så då blir jag sådär arg hela tiden, ni vet så där på ”petra-sättet”. Det är min övervikt som jag är arg för, men tycker att det är orättvist att detta händer just mig, sen går tankarna till att det var länge sedan någon sa till mig att jag var fin, sen till att nähä, då ska väl jag också skita i alla andra precis som alla andra gör. Ja, ni förstår hoppas jag? Det snurrar runt och triggas upp inom mig, och tillsist blir jag sur och arg.

Men jag arbetar med att hitta kontrollen över min ilska. Jag är medveten om vad som händer i min kropp, jag har även pratat med en dietis där mitt problem konstaterades. Problemet är att hjärnblödningen har gjort så att jag vilar mycket, och därför rör jag inte på min kropp som förr, men tyvärr har jag fortsatt att äta lika mycket som tidigare. Problemet är inte att jag äter fet, onyttig mat, det är balansen mellan hur mycket kalorier jag förtär / förbrukar. Svårare än så är det inte, så det kunde man själv räknat ut. Men det är mycket lättare att ta åt sig av någon som jobbar med det och är utbildad. Det tror jag gäller alla problem vi människor har.(Att bli bevisad). För mig kan det tillexempel vara, att även om jag förstår att det inte är något ”fel”(nersatt och känslig hörsel) på mitt öra, och att ”felet” (signalfelet) finns i hjärnan, så skulle jag vilja gå och träffa en öronspecialist som berättade det för mig..
Jag förstår om allt detta låter helt absurt men det handlar om att få ”det” bevisat så att man kan släppa taget om ”det” och ACCEPTERA. Men är jag redo att acceptera? Jag sa ganska tidigt efter allt detta hade hänt, ”jag kommer aldrig att acceptera detta, jag kommer att bli 100 % frisk igen!!”. Det känns som, att jag ger upp om jag accepterar…

I framtiden måste jag börja röra på mig mera! Detta kommer att innebära att jag inte kommer att kunna uppdatera er varje dag eftersom en uppdatering tar mig en hel dag. Jag måste fokusera på annat, inte bara min blogg.
Bloggen gör mig så otroligt stark, och utan ert stöd och skrivande hade jag inte fått klarhet i många tankar som snurrat runt i min skalle. Men jag måste hitta en balans där min kropp mår bäst, där jag kan rehabilitera både hjärnans skrivande, själens välfinnande och kroppens fysiska styrka. Jag är stark, men måste bli starkare!

Rökningen är ett annat super tråkigt samtalsämne. Min bror , pappa och sambo vill nog sluta läsa nu. Bara av att nämna ordet rökning så exploderar det inom dem. Jag var ”stor rökare” tidigare, ca 20 cigg/ dagen. Jag satt in i det sista inför Robinson tillsammans med Viktoria och Lisa och kjedje rökte. Under Robinson var det inga problem att vara utan dem, ”giftpinnarna”. Hungern tog över helt. Men sedan dagen då jag fick eget rum på det Filipinska sjukhuset och första gången jag kom ut från sjukhuset, då var det riktigt jobbigt. Jag är fortfarande beroende av nikotin,(4 månder senare) men jag har inte tänt en cigg. Jag vet att det är beroeendet som skriver just nu.. Men anledningen till varför jag fortfarande inte tänder en cigg, är av respekt åt min bror, pappa och sambo. Men jag har även sagt till dem, att det kommer en dag då jag kommer att tända min första cigg, men inte än..

Jag tror att jag förknippar mitt rökande med att känna mig frisk?!? (Ja, jag hör hur det låter..) Låt mig försöka förklara. ”Friska Petra” rökte hela tiden, det var en del av hennes liv. Hennes liv inkluderade även brister.

Jag har skjutit upp min ”första cigg” så länge nu. Från början var det.. ”När jag blir utskriven”, sen var det.. ”När jag sitter med tjejerna på Inom Mat & Bar i Helsingborg och dricker rosé”. Nu är det.. ”Så fort vi vet att min strål behandling är avklarad, och mina kärl 100 % friska, då ska jag fira med en cigg”. ?? Ja, jag hör hur det låter..

Jag skäms just nu, samtidigt som min ilska sätter igång. Varför måste allt hända på samma gång? Kunde jag inte fått röka nu när allt annat är så jobbigt? Hur kan dem tvinga mig att sluta? Det är väl inte deras beslut att ta? Sen lugnar jag ner mig igen och försöker se på problemet med ett annat perspektiv… Anledningarna till varför jag inte får röka är många, och mina närmsta vill mig bara väl och att jag ska bli frisk. Jag måste lyssna på dem och förstå dem. Det är trots allt mitt beroende som talar, och ”hittar på” ursäkter till varför jag skulle börja röka igen. Men varför är det så svårt?

Nu blev jag sugen igen, och påmind om hur underbart det skulle vara att sitta på Inom med tjejerna. Jag har bilden framför mig. Alla skattar och vi pratar i mun på varandra. Eftersom jag ”missat” hela denna sommaren ska jag ta igen det med råge nästa!

Då ska ni få se en Petra som blivigt starkare än någonsin, 10 kilo lättare och äter med kniv och gaffel som alla andra! Jag kommer aldrig att ge upp!

Nästa inlägg kommer imorgon Söndag kl 12.00
Jag vill även passa på att be om ursäkt för mina stavfel och gammatiska fel. Jag är som sagt nybörjare och en av mina ursäkter är att jag under skoltiden kämpade med att övervinna min dyslexi. Men jag uppskattar era synpunkter, tips och råd som ni skickat till petraljungbeg@hotmail.com. Fortsätt med det, det är då jag kan bli bättre. Tack!

Annonser