Det känns som, att jag ger upp om jag accepterar..

Standard

Stockholm

Övervikten handlar om min självkänsla. Det är 10 extra kilo som jag bär runt på idag, 10 extra kilo som tynger ner mig (bokstavligt talat), och hela min garderob bara står och samlar damm. Jag känner mig ful, tjock och osexig. Så då blir jag sådär arg hela tiden, ni vet så där på ”petra-sättet”. Det är min övervikt som jag är arg för, men tycker att det är orättvist att detta händer just mig, sen går tankarna till att det var länge sedan någon sa till mig att jag var fin, sen till att nähä, då ska väl jag också skita i alla andra precis som alla andra gör. Ja, ni förstår hoppas jag? Det snurrar runt och triggas upp inom mig, och tillsist blir jag sur och arg.

Men jag arbetar med att hitta kontrollen över min ilska. Jag är medveten om vad som händer i min kropp, jag har även pratat med en dietis där mitt problem konstaterades. Problemet är att hjärnblödningen har gjort så att jag vilar mycket, och därför rör jag inte på min kropp som förr, men tyvärr har jag fortsatt att äta lika mycket som tidigare. Problemet är inte att jag äter fet, onyttig mat, det är balansen mellan hur mycket kalorier jag förtär / förbrukar. Svårare än så är det inte, så det kunde man själv räknat ut. Men det är mycket lättare att ta åt sig av någon som jobbar med det och är utbildad. Det tror jag gäller alla problem vi människor har.(Att bli bevisad). För mig kan det tillexempel vara, att även om jag förstår att det inte är något ”fel”(nersatt och känslig hörsel) på mitt öra, och att ”felet” (signalfelet) finns i hjärnan, så skulle jag vilja gå och träffa en öronspecialist som berättade det för mig..
Jag förstår om allt detta låter helt absurt men det handlar om att få ”det” bevisat så att man kan släppa taget om ”det” och ACCEPTERA. Men är jag redo att acceptera? Jag sa ganska tidigt efter allt detta hade hänt, ”jag kommer aldrig att acceptera detta, jag kommer att bli 100 % frisk igen!!”. Det känns som, att jag ger upp om jag accepterar…

I framtiden måste jag börja röra på mig mera! Detta kommer att innebära att jag inte kommer att kunna uppdatera er varje dag eftersom en uppdatering tar mig en hel dag. Jag måste fokusera på annat, inte bara min blogg.
Bloggen gör mig så otroligt stark, och utan ert stöd och skrivande hade jag inte fått klarhet i många tankar som snurrat runt i min skalle. Men jag måste hitta en balans där min kropp mår bäst, där jag kan rehabilitera både hjärnans skrivande, själens välfinnande och kroppens fysiska styrka. Jag är stark, men måste bli starkare!

Rökningen är ett annat super tråkigt samtalsämne. Min bror , pappa och sambo vill nog sluta läsa nu. Bara av att nämna ordet rökning så exploderar det inom dem. Jag var ”stor rökare” tidigare, ca 20 cigg/ dagen. Jag satt in i det sista inför Robinson tillsammans med Viktoria och Lisa och kjedje rökte. Under Robinson var det inga problem att vara utan dem, ”giftpinnarna”. Hungern tog över helt. Men sedan dagen då jag fick eget rum på det Filipinska sjukhuset och första gången jag kom ut från sjukhuset, då var det riktigt jobbigt. Jag är fortfarande beroende av nikotin,(4 månder senare) men jag har inte tänt en cigg. Jag vet att det är beroeendet som skriver just nu.. Men anledningen till varför jag fortfarande inte tänder en cigg, är av respekt åt min bror, pappa och sambo. Men jag har även sagt till dem, att det kommer en dag då jag kommer att tända min första cigg, men inte än..

Jag tror att jag förknippar mitt rökande med att känna mig frisk?!? (Ja, jag hör hur det låter..) Låt mig försöka förklara. ”Friska Petra” rökte hela tiden, det var en del av hennes liv. Hennes liv inkluderade även brister.

Jag har skjutit upp min ”första cigg” så länge nu. Från början var det.. ”När jag blir utskriven”, sen var det.. ”När jag sitter med tjejerna på Inom Mat & Bar i Helsingborg och dricker rosé”. Nu är det.. ”Så fort vi vet att min strål behandling är avklarad, och mina kärl 100 % friska, då ska jag fira med en cigg”. ?? Ja, jag hör hur det låter..

Jag skäms just nu, samtidigt som min ilska sätter igång. Varför måste allt hända på samma gång? Kunde jag inte fått röka nu när allt annat är så jobbigt? Hur kan dem tvinga mig att sluta? Det är väl inte deras beslut att ta? Sen lugnar jag ner mig igen och försöker se på problemet med ett annat perspektiv… Anledningarna till varför jag inte får röka är många, och mina närmsta vill mig bara väl och att jag ska bli frisk. Jag måste lyssna på dem och förstå dem. Det är trots allt mitt beroende som talar, och ”hittar på” ursäkter till varför jag skulle börja röka igen. Men varför är det så svårt?

Nu blev jag sugen igen, och påmind om hur underbart det skulle vara att sitta på Inom med tjejerna. Jag har bilden framför mig. Alla skattar och vi pratar i mun på varandra. Eftersom jag ”missat” hela denna sommaren ska jag ta igen det med råge nästa!

Då ska ni få se en Petra som blivigt starkare än någonsin, 10 kilo lättare och äter med kniv och gaffel som alla andra! Jag kommer aldrig att ge upp!

Nästa inlägg kommer imorgon Söndag kl 12.00
Jag vill även passa på att be om ursäkt för mina stavfel och gammatiska fel. Jag är som sagt nybörjare och en av mina ursäkter är att jag under skoltiden kämpade med att övervinna min dyslexi. Men jag uppskattar era synpunkter, tips och råd som ni skickat till petraljungbeg@hotmail.com. Fortsätt med det, det är då jag kan bli bättre. Tack!

Annonser

About petraljungberg

Namn: Petra Ljungberg Ålder: 26 Ort: Helsingborg/Stockholm Familj/civilstånd: Sambo Fredrik Skratt, glöd och energi kan understrykas som några av mina bästa egenskaper. Jag har kommit långt genom att vara driven, ärlig och målmedveten! Jag var med i tävlingen Robinson 2011 i 13 dagar tills min kropp gav upp. Jag fick en stroke. Idag kämpar jag med rehabilitering och kampen om att överleva fortsätter. Det här är min story..

67 responses »

  1. Hej Petra, jag träffade dig förra sommaren hastigt nere på Knutpunkten när vi vinkade av Tess till Australien, jag är hennes mamma, jag har följt allt som hänt med dig länge och nu följer jag din underbara blogg och dina fantastiska ord beskrivelser (finns det ordet?) så att du också slåss mot dyslexi märks inte ngn stans, det jag minns av dig är det otroligt vackra leende du hade där och det finns fortfarande kvar trots allt som hänt dig! Följer dig och kommer såklart sakna uppdatering varje dag men ser hellre att du är ute och rör på dig så de 10 kilona trillar av igen och så kan du berätta om det! Ta hand om dig och hoppas jag får se dig på Inom nästa sommar, kramar härifrån till månen och tillbaka till Stockholm till dig,Mia

  2. Petra!
    Du reagerar helt mänskligt och ska inte skämmas för någnting. Röksuget sitter där och så länge du inte kan/vill så kan ingen annan tvinga dig. Det gäller med alla beroenden. Den dagen du kan se att det skadar dig, då slutar du.
    Du är generös mot oss läsare och berättar så mycket. Be inte om ursäkt för hur du skriver. Som sagt bara att du skriver gör oss glada och du är en generös själ. Allt gott till dig!

  3. Dina 10 kg, de blir du av med!

    Rökningen…min mamma rökte sig till en stroke…värt att tänka på kanske.
    Förstår ditt sug. Jag har hållt upp med rökningen i 6 1/2 år. På en fest för 2 veckor sedan rökte jag. Igår på pressbyrån blev jag sugen på att köpa ett paket och smygröka!

    Drömde i natt om goda cigaretter. Helt sjukt. Men sen tänker jag: Pappa rökte ihjäl sig och mamma rökte sig till en stroke.

    Cigg??? Nej tack. (men jag vill och är sjukt jävla sugen)

    Petra, tänd aldrig den där första ciggen. Du kan vara friska Petra utan den!

  4. Du är superfin som du är! Angående ciggaretterna så tänk på alla biverkningar och följdsjukdomar, tänk på att ciggaretterna gör kärlen i kroppen sjuka. VIlket innebär i ditt fall inte så bra efter det du har gått igenom.
    Du är jättestark som klarat fyra månader!! Mycket starkt och bra jobbat! Men för din egen skull så försök fortsätta vara fri.. det är för sin egen skull man skall kämpa inte för någon annans och DU petra är mycket väl bra att kämpa för! Massa kramar

  5. Jag ville bara tala om att jag tipsade om din blogg till min syster för några dagar sedan då varken hon eller jag tycker om att läsa bloggar där man använder sig av talskrift (skrift som skrivs som man talar) utan vi båda uppskattar text som är ordentligt skriven. Och nu skriver du att du har dyslexi, detta övergår mitt förstånd. Du skriver fantastiskt!

    Du är en fantastisk människa med en sån superkraft, kraften att överleva!
    Kram

  6. Vilken kämpe! Har följt dig sedan dag 1 på Robinson. Du inspirerar och du har all rätt till alla dina känslor. Göm dom inte!
    Jag jobbar på en stroke/hjärt avdelning i Norrland och träffar dagligen stroke patienter. Jag hoppas du får all tänkbar vård och stöttning från sjukhus och rehab.
    Och du, skriv hur du vill. Grammatik fel eller stavfel, vem bryr sig? Inte jag. Det är roligt att följa dig och det är väldigt starkt av dig att göra detta, berätta detta och visa upp din sjukdom i denna blogg. Var stolt Petra!

  7. Jag ser upp till dig, aldrig sett någon människa som är sååå stark!
    Fortsätt blogga – de räcker med ett inlägg per år,men du gör mig så glad och du är en riktigt bra tjej:)

    LYCKA TILL MED ALLT!
    kram

  8. Hej Petra!
    Så underbart att få läsa din blogg och veta vad som hänt med dig och vad du går igenom. Tycker det är otroligt starkt av dig att skriva och dela med dig allt som du gör, speciellt som det måste ta massa kraft och ork. Jag har läst och följt din blogg sedan dag ett då du var en av mina favoriter redan från början i Robinson.
    Det kommer ta tid med all rehabilitering och att bearbeta alla känslor måste få ta den tid det gör, det är en del av tillfrisknandet och kommer göra dig starkare allt eftersom.
    Jag gillar bilden av dig nu med 10 kg extra även om jag kan tänka mig att det är jobbigt att veta att du har dem, men låt det oxå ta sin tid så att kroppen hinner med, De kommer att försvinna allt eftersom du blir friskare och orkar med mer. Förstår om du inte orkar uppdatera här varje dag, nog ingen som räknar med det, utan ta de krafterna till att njuta av livet och röra på dig, tror att de flesta är glada att få läsa det du skriver när det kommer.

    Nu fick du säkert en massa stavfel och grammatiska fel för det är jag duktig på men hoppas att du förstår vad jag menar iallafall.
    Var glad för att du är den du är och försök njuta av livet du har och det du har framför dig!
    kram

  9. Man behöver inte acceptera att du aldrig kommer bli bra, däremot måste du, och alla andra som är sjuka eller lider av värk etc acceptera situationen du är i nu och utgå ifrån den i allt du gör. Vardagen är inte som förut, det är bara att acceptera det och köra därifrån, med små delmål. Det betyder inte att man ger upp hoppet om att bli bra, men det gör det lite enklare om man faktiskt lär sig att gilla sig själv oavsett. För den man är när man är sjuk, är inte den man vill vara. Det är så för alla.

  10. Vet du vad du skulle kunna göra? Låt cigarettbehovet vara den ”gamla Petras”. Förflutentid. Du har val att göra själv för din egen skull. Du vill bli frisk och få ett långt liv? Familj och barn kanske. Du är vuxen nog att fatta mogna beslut. Låt inte cigaretterna tala till dig. Stoppa dem i tanken. Den nya Petra vet bättre och sköter om sig. Hon vet att hon är värld bättre än att misshandla sin kropp vidare. Att förbanna och sörja det som du förlorat eller fått förändrat är helt normalt. Man kan vända tankar så att de tjänar en istället för att stjälpa. Men det kommer när du är stark nog. Man kan inte gena och hoppa över sorgen och ilskan. Allt gott till dig! Läser med stor behållning och tycker att du skriver utmärkt!

  11. Kämpa på Petra. Jag vet att du kan, det hörs på ditt sätt att skriva. Ett litet tips låt aldrig ciggen bestämma över fitt liv. Följer din blogg varje dag.

  12. Oj, du är verkligen helt otrolig 🙂 ! Vilken tjej som orkar/vill lägga mycket av din energi på bloggen. Det är verkligen härligt att få läsa om dig, du skriver så positivt om dig och ditt öde.
    Carpe diem Christina

  13. Heja Petra!
    Har följt din blogg sen jag såt programmet där du fick en stroke och är riktigt imponerad av dig… Din kämparglöd, vilja och sättet du skriver på! Tittade på bilderna du la upp på dig och du är så fin på båda bilderna men förstår känslan gällande övervikten, man måste ju trivas med sig själv.
    Lev ditt liv nu och fokusera på det viktiga, att du ska bli frisk och sen tar du blogginläggen i den takt du orkar… För som du skriver så är nog bloggen oxå en viktig del i tillfrisknandet… Att få ner saker på papper är ett bra sätt att bearbeta saker snabbare tror jag iaf!

  14. Hej Petra,
    Satt och fnula lite.. på det här med rökning och vikt… Jag har precis gått ner 11 kg och för 3 år sedan slutade jag röka. Gick så klart upp i vikt… fast jag inte åt mer.
    Du som har svårt att röra på dig nu… kan du inte pröva LCHF, så kanske några kilon försvinner och du får en chans till att känna dig bättre rent psykiskt… För det där med kilona… (även rökningen) sitter i skallen på oss..
    Vi duger FAST vi går upp i vikt… Men vår hjärna… har heeeelt andra åsikter..
    Vi är alla vackra och fina… Så även du Petra… Kämpa på och du kommer att bli 100% frisk!
    Värme och styrka från mig!

  15. Goa Petra!
    Jag har följt dig och din blogg under hela tiden… Du inspirerar och stärker mig i mina tankar och bekymmer. Hjälper mig att se saker ur ett annat perspektiv. Jag önskar av hela mitt hjärta att du snart känner dig ”som vanligt” och kommer stärkt ur din resa.
    Många, stora och varma krya på dig-kramar till dig! ❤

  16. beklagar verkligen vad som hände 😦 såg första avsnittet och tänkte att jag faktiskt skulle se säsongen, för du var ju med, inte så stort robinson fan annars. Klart du kommer ta dig tillbaka till 100% frisk, det får bara ta den tid det tar. Vet precis hur jobbigt det känns att ha de där 10 kg extra, när man väl fått dem är det sjukt svårt att bli av med dem. Ett litet tips är att köra atkins, eller kanske bara gi om du inte ska köra för hårt med tanke på allt annat. krya på dig! kram/ ac

  17. du är en riktigt stark person, Petra,,
    har följt din blogg sen du startade 🙂 önska också att jag kunde vara lika stark som dig ibland!
    sköt om dig och jag vet att du kan bli 100% frisk!

  18. Hej Petra! Visst är det lustigt att ciggen kan styra över en självständig människa 😉 Jag har hållit upp i över sex år nu och det är först nu jag ser mig som ickerökare. Jag slutade också under en period som var en av de värsta i mitt liv, så varje gång jag velat börja igen har jag tänkt ”men om jag orkade mostå dom DÅ så ska jag väl orka nu! Annars vore ju allt mitt kämpande mot suget förgäves…” Att sluta är att ge sig själv en belöning, man ger sig själv frihet. Haha, ja man blir lite ”frälst” som f.d. rökare, förlåt! Vill bara berätta att det faktiskt går! Jag rökte minst ett paket om dagen i 23 år och insåg att jag inte ville dö av att inte kunna andas. Kan inte tänka mig något hemskare… För övrigt tycker jag att du är en stark, vacker och modig tjej och jag är övertygad om att du kommer att fortsätta vara det resten av livet 🙂 You go girl!!!

  19. Jag tycker du gör helt rätt i att prioritera bort dagliga inlägg. Då får vi andra längta lite extra efter nästa inlägg 🙂

    Så ut o rör på dig. O fortsätt leta tillfällen för den där ”första ciggen”. När tiden gått och ett av de där tillfällena kommer kanske du inte ens e sugen…! Och nu vet jag hur JAG låter o du får gärna bli arg på mig 😉

    Mitt råd är också att INTE köra några dieter, du vill ju inte minska förbränningen ännu mer, eller hur?

    KramCarro

  20. När jag fick min stroke försvann mina smaklökar på vänster sida på tungan. Det gjorde ju att jag inte åt som jag skulle. Resulterade i att jag rasade i vikt. Bra eller dåligt. Brydde mig inte. Alla bara sa ”och så smal du är”. Jag hade gärna bytt kropp med dom. Ja även med ”tjocka”, bara jag blev av med strokens biverkningar. Så kunde jag tränat mig smal.
    Men så tänkte jag. Alla har väl någon form av innre sjukdomar, vore ju dumt och byta kropp med en som man tyckte var perfekt och sen visade sig att hon hade tex hjärtproblem eller sockersjuka mm.
    Så jag accepterade mig själv som jag var. Min stroke syns ju inte så andra fick vara avudsjuka på mig istället. Dom skulle bara veta 😉 Har faktisk lagt på mig nu, men jag ska börja promenera mera igen. Mest för att må bra.
    Har följt din blogg hela tiden och tycker du gör framsteg. Märks mellan raderna. Vore synd om du började röka igen. Förstår att det är frustrerande. Lägg den frustrationen på träning så byter du ut en dålig vana till en bra vana. Det vinner du på det långa loppet. Tycker du är så beundrans värd bra som du är och att du duger. Du kan mer än du tror.
    Annelie

  21. Att acceptera det som hänt är inte att ge upp tycker jag. Det innebär inte att man för evigt kommer att befinna sig i den situationen man befinner sig i. Istället gör det att man kan gå vidare och tänka på annat än det som stoppar en. Den situationen du sitter i är väldigt frustrerande. Det är inget brutit ben det handlar om eller en förskylning. Allt blir förändrat i ens liv, allt är upp och ner och tusen frågor snurrar i huvudet. Besviken på livet. Alla planer man har mm. Det tar tid och landa i allt det. Frustrationen och ilska ligger nära varandra.
    Om du får möjlighet och gå på Kaj Polaks föreläsning så gör det. Min man drog med mig dit efter min stroke. Var väldigt nere och deprimerad. Den räddade mig. Hans föreläsning om glädje var som ett hallejua moment som Kirsten säger. 🙂
    Du är bättre än du tror. Jag tror på dig.
    Annelie

  22. Hej Petra!
    Kämpa ! Läser den blogg varje dag jag har följt dig ända sedan det tragiska hände på ön.Du gör rätt i att lägga energin på att jobba med dig själv, vi kan läsa då och då hur det går för dig. Mina/vår förhoppningar är att du ska bli helt återställd även om det kan ta lång tid.
    varma krya på dig hälsningar från en 67.årig dam.

  23. hej petra! ville bara säga att jag läser din blog varje dag! du ser ju jättebra ut! jag funderade på en sak, när du skrev att det tar dig en hel dag att skriva ett inlägg, kan du inte prata in det på nån grej som liksom skriver åt en….har sett det på tv en gång! att det finns såna! vill ju inte att du ska sluta skriva! kram kram

  24. Du e en grymt inspererande kvinna som jag har svårt för att inte tycka synd om, sitter faktiskt med lite fuktiga ögon men försöker stålsätta mig till att vara konstruktiv i min kommentar!! men shit pomfrit!! va svårt det var ”sorry” men jag tycker att det är skit att du som 26 år ska få vara med om en sådan sak, lika illa tyckte jag om det när min mamma drabbades av detta för 9 år sen. Då i början av hennes sjukhusvistelse kommer jag i håg att jag sa, det ordnar sig morsan det kommer att gå skitbra! Fan va jag ångrar detta jäkla uttryck. ” det kommer gå bra!” Det var ju bara för att göra min oro mindre naturligtvis. Det gick inte så bra som jag ingöt till morsan, men morsan är en fighter, och det känns som om du också är en fighter!! Många vänner och en stor och trygg familj, gärna människor med viljor av stål, starka och höga röster så kommer det att gå framåt. Ojaa! Fortsätt blogga om ditt liv och dina framsteg……………………………:-)

    Många varma kramar!!

    /Glenn

  25. Hej Petra! Jag är en tjej på 65+ arb i vården sen jag var 18 år, bl.a. mentalvård som i början hade giftiga mediciner.När jag började fanns bara en medicin. Till en början var det varma långbad som gällde. Men jag kan och vill inte skylla mina tre cancer behandlingar på vården. Trots att den resan har varit tung och jobbig. Det har även framkommit att jag har ett ödem på kroppspullsådern som kan brista när som helst.
    Men det blir inte bättre av att man försöker skylla på något eller någon annan.
    Men du ska veta att jag lider med dig. CARPE DIEM
    Kramar/Gunilla

  26. Lagom bullshit att skylla på robinson när du med 90 % säkerhet hade på hjärnblödningen ändå, även om du satt hemma i soffan vid det tillfället.

    • Det finns friskfaktorer och det finns riskfaktorer. Ju fler riskfaktorer desto större risk för skada/sjukdom.
      På Helsingfors och Nylands Sjukvårdsdistrikts hemsida kan man om AVM bl a läsa:
      ”….En allmän uppfattning är att blödning inträffar då blodtrycket stiger kraftigt. Fastän detta inte ännu har kunnat bekräftas genom undersökningar, rekommenderas en livsstil som håller blodtrycket så jämnt som möjligt. Därför bör man undvika tobaksrökning, riklig alkoholkonsumtion, större kraftansträngningar och stora temperaturväxlingar….”
      Så JA, hon hade kunnat få det hemma i soffan (varifrån du fått procentandelen 90% säkerhet vet jag inte) men livet på Robinsonön minskade inte direkt på riskfaktorerna.
      Det står dessutom i inlägget att kärlet ANTAGLIGEN brast på grund av de hårda fysiska och psykiska påfrestningarna i Robinson. Beskyllning är synonymt med anklagelse, så hade det stått typ ”Robinson förstörde mitt liv” hade jag hållit med dig. Och jag kan ha fel, men jag är ganska säker på att jag inte har läst det i något av inläggen,

  27. Försök tänka att det finns en mening med stroken – och att den bland annat är att du ska sluta röka! Hade du fortsatt / om du fortsätter kanske du får lungcancer istället så ödet valde att du skulle få stroke innan du fick cancer. Just a thought…. Friska Petra innan stroken rökte. Friska Petra EFTER stroken röker inte! Du har säkert ändrats på många andra sätt också, och en av bitarna är att du ska vara icke-rökare! Låter inte det bra? 🙂

  28. hej!
    Ville bara önska dig lycka till och skicka lite positiv energi till dig! Du är väldigt inspirerande och en förebild för alla som inte tror att det går att ta sig upp ur något jobbigt!
    Kramar

  29. Petra! Be inte om ursäkt för att du har dyslexi (som för övrigt inte märks av alls), du skriver fantastiskt och man blir väldigt berörd och tagen av dina texter. Kämpa på, vi alla tror på dig och nästa sommar sitter du på INOM som den prinsessa du är. Du är en sann förebild, fortsätt håll fanan högt! Stora kramar!

  30. Hej igjen Petra!

    Jag måste alltid ta en titt innom ditt innlegg / blogg på kvelden. Ja du, ingen av oss skal röka, – ikke jeg iallefall – men du så meg när du var her – men dagligen röker jag inte. Fokuserer på bare jobba! Det er nå din ”familj” som skriver – ikke familj, men nestan. Som en annen kommenterte tidigare – om du syns det er jobbigt at blogga varje dag – hvarför inte droppe nogra dagar! Håper ikke du skal föle att det blir påtvunget – pass på deg selv! Vi er glade i deg vet du!
    (Ja jeg er norsk och skriften blir blandad)

    Kram från Solveig och Carsten

  31. Tänker på dig vackra Petra, av en slump gick jag in och läste om den unga tjej som drabbades av en strok under Robinsson. Och till min stora förvåning och förskräckelse såg jag att det var du.
    Jag kommer ihåg dig från mitt 30 års kallas, som du kanske kommer ihåg så har jag en nära vän som fick strok när hon va 31.

    Massa kärlek och styrcke kramar

    Linda Calderon

  32. Petra du pratar om dina kilo i en sjukdomsbild…men du är samma petra ändå.. JAG vet precis vad du menar eftersom jag själv varit där. Du vill även veta vad som ”händer” i din kropp för att kunna accepter. När jag läste det så förstod jag du kommit LÅNGT i din rehab.. du kommer klara dig bra och du kommer återgå till den gamla petra och kommer nå dena mål.. DU ÄR STARK.. glöm inte det… Älskar din blogg.. tappa inte taget om den. Styrke kramar!!
    //Eva

  33. Det är såå bra för din läkning att du inte röker. Det borde du ha som prio 1 att bli frisk och rökning pajar det!
    Jag tänker på dig!

  34. Hej Petra!

    Jag känner inte dig och jag brukar egentligen inte titta på Robinson.. ändå så gjorde jag det för någon vecka sen. Du var där på tv:n då och sen dess har jag tänkt på dig och undrat hur det gått, vad som hänt och hur du mår. Jag kan inte riktigt sätta mig in i din situation mer än att jag själv blivit opererad och legat på sjukhus. Jag minns ensamheten och rädslan. Jag brukade titta ut genom fönstret på människorna och bara önska att jag också kunde gå där nere i solen. Nu gör jag det igen. Tro på dig själv och lyssna till ditt hjärta. Du ÄR stark Petra och du klarar det här! Tänker på dig 🙂

    Kram från Sofie

  35. Det är inte lätt hålla vikten, när man inte orkar röra på sig så mycket efter en Stroke. Håller tummarna att du inte börjar röka igen. 🙂

    Jag tänker fortsätta att läsa härinne, även om du inte kan uppdatera varje dag. Du skriver så bra. 😉

  36. Hej Petra!

    Jag tycker att du är alldeles makalös! Ge inte upp, acceptera bara det som är här och nu och fortsätt att kämpa, tycker jag. Det finns ju faktiskt ingen som kan säga att du inte kommer att få dina funktioner tillbaka. Hjärnan är ett stort mysterium så ge dig inte!

    Vad det gäller rökningen… jag jobbar som distriktssköterska och rökavvänjare. Dina receptorer i hjärnan är tömda på nikotin om du har hållt uppe i 4 månader. Däremot är det nog själva beteendet som påminner dig och gör att du saknar. Rökning är enskilt bland det sämsta möjliga för hjärt-kärl hälsa. Med en enda cigarett till, kommer dina receptorer att fyllas upp en bit igen och börja skicka massor av signaler, om att fortsätta. Rökningen kommer åter att bli en del av ditt liv och efter varje enskild cigarett kommer ditt blodtryck att höjas under 20 min. Så ta inte den där enda cigaretten igen!

    Gör dig själv den största tjänsten och fortsätt att ”lura hjärnan” med att du ska röka i framtiden, men inte nu. Till slut kommer suget och vanan att tappa sitt fäste och du förblir rökfri. Rökning = den Petra som fick stroke. Rökfri = den Petra som ska förbli frisk!

    Stor kram till dig och varmt lycka till!

    Ingela

  37. Skiter fullständigt i om du har stavfel, tycker att du är så strong som orkar skriva överhuvudtaget!
    Varför skulle du som jag tyckte bäst om i Robinson få det här eländet. Tänker på dig ofta och jag önskar dig all lycka med allt! (Vet att det är svårt både med vikt och rökning)!
    Kram från Kerstin i Sala

  38. Du har ett vackert ansikte, helt i min smak.
    Stroken sabbade inte ditt utseende!
    Puss o kram snyggo

    Jag har börjat simma och dyka med cyklop.
    Nytt för mig. Jättekul.
    Försök hitta på något nytt du med !

    Puss o kram igen, förlåt herr Sambo..

  39. Jag var med i en bilolycka och krossade bäckenet mm, då rökte jag nära 2 paket om dagen och min läkare sa OM du slutar så får du 10% bättre kondition direkt… det var ett lätt val för varenda procent jag kunde få för att få mer krafft var en ENORM gåva. Vad jag har lärt är att man redan efter 2 eller om det var 3 veckor är avgiftad… dvs man är inte längre beroende av nikotin. Allt därefter handlar om hjärnan dvs beteende och vana. Kroppen är inte fysiskt beroende men hjärnan tror det. Jag är tror att du besitter styrkan att hitta ett sätt att bemästra det. Sedan är det den magiska gränsen 3. Tre timmar, tre dagar, tre veckor och tre år. Precis vid de tillfällerna faller man tillbaka och vill VERKLIGEN ge upp…men ta dig igenom de dygnen med vetskapen att det bara är en 3-period som går över. För mig var vägen tillbaka oerhört lång och efter att jag överlevt och klarat de fysiska hindrerna så kom den mentala choken som varade ännu längre och fortfarande kan dyka upp som en objuden gäst utan förvarning. Du är stark, din styrka kommer att blomma ut i skönhet ju mer du kan släppa ilskan över detta ofrivilliga stopp i ditt liv. En styrka som gör att om du vill vara 10 kilo mer eller mindre så får du dig dit om du verkligen vill.Tog du dig hit kan du ta dig vart du än vill. Stor lycka till kram!

  40. Jag skadades i februari ovh var redan då överviktig. Efter två månader kom jag till ett rehabcenter i Solna och där träffade jag en kostinsatt personal. Jag berättade vad jag åt och hur mycket, varje dag. Hon gav då råd hur och vadj ag skulle dra ner på. Sluta med godis och mindre portioner. å vägde vi mig och min rullstoll. Sen var det bara att komma igång.’Tänk, det blev resultat direkt!
    I dagsläget har jag gått ner ungefär 10 kilo och mer ska det bli. Jag vill under 80, helst 75 kg vilket för tio år sen var min idealvikt för den längd jag har. Jag unnar mig på helgen glass eller nåt litet kaffebröd. Under denna tid har jag sutttit i rullstol och legat i säng mycket för vila behöver jag med ryggmärgsskadan och flera frakturer i båda fötter.
    Och till på köpet har jag inte rökt en enda cigarett sen olyckan 24 februari!! Jag tränar kondition och styrka och kan nu gå med kryckor kortare sträckor.
    Ville dela med mig av detta som jag är så stolt över. Jag är 55 år och kan se att olyckan även kom med positiva inslag. Önskar dig all lycka och framgång- du klarar det Petra!
    Goda hälsningar
    Lena Attling

  41. Tycker det är tufft av dig att kunna erkänna detta med cigaretter, det är skitjobbigt och jag vet faktiskt inte hur jag hade gjort själv.
    Du tänker på andra i det fallet och det är givetvis bra för din hälsas skull.
    Men jag förstår ditt tankesätt..

    Kramar

  42. Jag fick lära mej en gång när jag brottades med en diagnos jag fick att man måste acceptera för att komma vidare. Acceptera är inte att ge upp och det innebär inte att man slutar försöka. Men om man inte godtar läget som det är nu får man svårare att se vad man kan och behöver göra åt det för att komma vidare. Ville bara dela den tanken med dej. Kram på vägen!

  43. Jag säger verkligen inte det här bara för att du ska bli gladare. Men jag tycker du är så Otroligt vacker och söt! Var det första jag tänkte på när jag såg dig i Robinson. Ditt leende och dina blåa ögon är otroliga. Plus det verkar du vara en underbar människa. Ville bara säga det.

  44. Du är stark. Och skriver vackert. Verkligt. Likt en uppmålad bil man nästan kan ta på. Fortsätt kämpa och se ljuset runtomkring dig, istället för det som skiner en bit bort! 🙂

  45. DU är en kämpe Petra!!

    Har diagnos jag fått kämpa med många år och vet du. När jag väl ”accepterade” kunde jag gå vidare, släppa och växa mig starkare.
    LÅT ALDRIG något stå i vägen för vad du vill!!

    Kramar Johanna

  46. Petra!!!
    Du är JÄTTEFIN!!!
    Helt oförskämt vacker för att vara så dålig som du är!!!
    Jag vet precis hur du känner med både vikt och rökning men försök att släppa rökningen nu..!!!
    Du har kämpat så länge och nu är det BARA din hjärna som spökar och säger att du vill ha en cigg…!!!
    Jag VET för jag slutade efter förra året när de hittade min cancer, då hade jag rökt i 14 år, sedan jag var elva..(!!!)
    Om du är i Stockhom nu och känner att du vill ha ngn som gått igenom liknande att prata med ”face to face” så är jag inte mer än max 30 min iväg… 🙂
    Kör hår och FÖRSÖK att inte tänka på ciggen.. De har INTE med att vara frisk att göra utan tänk på hur länge du varit UTAN den där dyra skiten som gör att du luktar illa och försök att vara GLAD att du varit utan dem så länge…!! 😉
    Nu är det ju inte ens nikotinberoendet som ropar längre utan det är, som sagt, BARA hjärnspöken..!!!
    Grymt jobbat tjejen!!!!
    Kramiz

  47. Fortsätt jobba med tankarna kring rökning, du har kommit en bra bit på väg och börjar du om så raseras det ju!!

    Jobba på med hjärnspökena och säg till dem på skarpen att de får flytta nån annanstans 😉

  48. Du är otroligt vacker, hejade på dig direkt jag såg dig i robinson. Jag märkte direkt vilken stark människa du är.
    Jag förstår din frustration över att inte kunna göra allt du vill, det är sånt man tar för givet varje dag och när jag läser din blogg förstår jag att det helt plötsligt kan försvinna.
    Det bästa man kan göra är att ha ett mål, precis som du vill sitta med dina tjejkompisar på Inom. Om man har ett mål och man har viljan kan man klara allt här i världen. Precis som jag tror att du kommer göra.
    Jag önskar dig all lycka! Och de där kilona är du av med på nolltid. Jag tror på dig!

  49. Istället för att se det som ”de tvingar mig att sluta med cigaretterna”, se det som en möjlighet att sluta! Lätt för mig att säga som aldrig har rökt själv. Men däremot har jag en pappa som är döende i KOL just på grund av att han rökt…
    Så för din och dina näras skull – försökt att inte börja igen nu när du fått chansen! Var stark!

  50. Jag måste bara få säga till dig att du är så otroligt fin och vacker! Med eller utan 10 kilo.

    Självklart vill man känna sig nöjd med sig själv och sin kropp. Men det hinner man med senare bara man fokuserar på att bli frisk först.

    Du är otroligt stark och beundransvärd. Och som så många andra sagt här så kanske det där med att inte röka kan vara en ny början på den friska Petra.

    Lycka till med tillfriskningen Petra!

  51. Rökningen är ett helvete, borde inte skriva det, men ta en snus istället, själv hade jag gått under utan snuset, och jag kommer aldrig sluta med det. Vikten kan du ta sen, kram

  52. Det är varkligen svårt att acceptera sin situation när allt man vill är att komma ifrån den. Det är svårt att acceptera att man inte kan göra det man vill eller det man kunde innan och det är så svårt att se på när alla andras liv går vidare fast det känns som man själv står still.

    Men att acceptera är inte att ge upp och det försöker jag intala mig själv varje dag och ibland kan jag känna lugnet som infinner sig när jag bara kan accpetera att det är såhär just nu. Att acceptera handlar inte om att stanna upp i utvecklingen eller ge upp, utan det handlar om att ge sig själv tid och kraft att orka känna lycka trots den situation man befinner sig i. Det ger i sin tur kraft att orka kämpa vidare.

    Ett boktips är: Acceptans- att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver. Väldigt bra bok. Du borde läsa den. Eller alla borde det faktiskt.

    Många kramar Emma

  53. Du behöver INTE be om ursäkt för att du stavar fel eller göra grammatiks fel, jag är precis som du. Jag lärde mig ”typ” igår att hade stavad med 1 d 🙂 Jag har alltid haft svårt med stavning, har det från min mamma, och mycket har jag nog från grundskolan där lärarna hade den filosofin att eleverna ska ”lära sig själva”, de ska se när de stavar fel, trots att man inte vet hur de ska vara! Det är helt sjukt om du frågar mig, men antar att de är den ”moderna skolan”. Jag tycker det är charmigt att man stavar fel, det är lite utav en personlighet! Det intalar jag mig iaf :):)

  54. Hej Petra! Du är grym som kämpar och vägrar acceptera! Man har hört så många fantastiska berättelser om vad folk lyckats med trots alla odds. Viljan försätter berg! Din vilja kan försätta två berg! =) Du är också stark som fortsätter rökuppehåll. Får jag gissa att din längtan efter cigg är psykologisk mer än fysisk? För nu saknar du en massa saker i din vardag som du hade förr, du skriver om en annan Petra som du tycker var bättre, starkare osv. Med andra ord har du ett hål i din person – den du är och hur din vardag är. Det hålet fyylls nog gärna igen med röka, som påminner dig om den guldkjantade gamla goa tiden? Har du funderat över hur stor del av hålet som fylls upp av din blogg? Att du bloggar innebär ju att du faktiskt aktivt går till botten med dina känslor och tankar, att du stärks i din kämparglöd-inställning och att du lyfter en tung börda från dina tankar till skriven text på nätet. Och for the record: jag tycker att du skriver bra. Men vad vet jag, jag är ju också dyslektiker som fått höra att jag inte kan skriva… 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s