Ni är starkast i världen!

Standard

Ja, var ska jag börja. Jag tänkte idag beröra något som alla känner någon gång i livet, just nu eller så kommer du att känna den någon gång i framtiden. Jag tänkte skriva om ensamheten. Den som vi kan älska, hata, inte leva utan och den som kan ta livet av oss.

Som tidigare sagt, jag är ingen expert utan texterna kommer direkt från hjärtat på ”Petra sättet.”

Jag tror att livet handlar om att ”hitta” rätt balans. När jag vaknade upp för första gången på intensivavdelningen på sjukhuset i Filipinerna och såg pappa, var det första jag sa till honom. ”Nu vet jag meningen med livet.. Det är att vara frisk.” Vad det än gäller så är det balansen som måste vara intakt för att kropp och själ ska må bra.

Vi är alla livrädda för ensamheten. Vi kan hålla oss fast i ett dåligt förhållande i flera år för att vi inte vill vara ensamma, i en dålig thriller på SVT en fredag kväll är det just ämnet, ensamhet som berörs. Ingen vill vara ensam, för ensamheten kan döda oss.

Ensamheten sitter inom dig. Den sitter inom varje person, och den har uppkommit av olika anledningar. Vi kan alla känna den, och när jag tänker på den reagerar min kropp med gåshud och ett fruktansvärt obehag, rusar igenom min kropp från topp till tå.

Många av er undrar om min familj, och tyvärr är det en helt annan berättelse, något som jag inte vill beröra i bloggen. Men tro mig när jag skriver, att jag känt ensamheten. Vi känner den alla på olika sätt, i olika situationer, och jag tror att den ensamheten som kommer från någon som är sjuk eller anhörig är den värsta av dem alla. Jag har under en lång period varit anhörig till någon som är sjuk, så ni anhöriga som läser detta. Ni är starkast i världen!

Det finns bara ett sätt att bota ensamheten, och medicinen finns inom dig, du måste bara hitta den. Det är något vi alla kämpar med. Några under hela sitt liv medans andra finner svaret direkt. Jag har nu ställts inför en ny ensamhet och under mitt letande efter svaret hamnade jag här. Jag kom hit, till min sajt. Jag läser igenom mina texter och era kommentarer, och ser helt plötsligt ”igenom” texten. Jag börjar förstå innebörden och vikten av vad det är som jag skrivit om. Låter det konstigt? Att jag skriver från hjärtat men ser ”anledningen” till texten flera dagar senare? Jag förstår det inte riktigt själv än.. men kanske om ett par dagar när jag läser detta inlägget igen så ”faller” allt på plats?

Meningen med livet är att vara frisk. Just nu, är det sååå många som är sjuka runt omkring mig. En av mina närmsta vänner opererade blindtarmen för ett tag sedan då vi alla tog det som en ”förkylning” utan att förstå hur allvarligt det faktiskt var. Just nu är jag förblindad av alla sjukdomar och olyckor. Mina tankar går till Louise idag för hennes starka sätt att ta sig igenom den operationen och att hon samtidigt kunde vara en stark anhörig till en väldigt sjuk person. Jag beundrar dig.

Glöm inte ni alla anhöriga. Ni är starkast i världen!

Nästa inlägg kommer på tisdag kl 12.00

Annonser

About petraljungberg

Namn: Petra Ljungberg Ålder: 26 Ort: Helsingborg/Stockholm Familj/civilstånd: Sambo Fredrik Skratt, glöd och energi kan understrykas som några av mina bästa egenskaper. Jag har kommit långt genom att vara driven, ärlig och målmedveten! Jag var med i tävlingen Robinson 2011 i 13 dagar tills min kropp gav upp. Jag fick en stroke. Idag kämpar jag med rehabilitering och kampen om att överleva fortsätter. Det här är min story..

18 responses »

  1. Du är så stark! Att du orkar skriva här, att du rehabiliterat med din kropp så att du på väg tillbaka!
    Hoppas du mår bra! Ge aldrig upp! Du kom klara det!
    Och glöm inte.., du är fin precis som du är!
    Kram Petra

  2. Ensam? Ja, så kan det vara. Som icke-kändis kan man tro att alla kändisar
    har en massa nära vänner. Men så är det nog inte.
    (Själv gillar jag att vara ensam.
    Jag vågar tillomed använda ordet ensam istället för ”själv” eller ”singel”.)

  3. Så kloka ord att ta till sig om ensamhet och att vara anhörig. Jag håller med dig, det viktigaste i livet är att få vara frisk och relationen man har till sig själv.

  4. Man kan också vara ”frisk” fast man är sjuk. Jag jobbar som sjuksköterska och träffar många sjuka i mitt arbete. Men många tycker sig ändå vara friska. De lever ett fint och gott liv ändå. Människan är trots allt oerhört anpassningsbar och fantastisk många gånger. Och jag håller med dig till 100 % om att alla anhöriga är helt fantastiska! Träffar också många anhöriga som ger allt för sina nära och kära. Finns inget som kan ersätta deras arbete. Hoppas de känner det, för jag är rädd för att de få alldeles för lite uppmuntran. Alla kommuner och landsting skulle nog ha betydligt sämre ekonomi om vi inte hade våra anhöriga. De gör många personals arbete.
    Önskar dig lycka till på vägen!

  5. Att vara anhörig till någon som är svårt sjuk är så jobbigt. Har själv varit det och det var grymt.
    Att du i detta ögonblick tänker på anhöriga är strongt av dig.
    Som anhörig och stå brevid den som är sjuk är också väldigt ensamt.

    Kämpa på!!
    Kramar

  6. Du e bara för härlig! O det låter inte konstigt:-). Jag kan också ha en förmåga att läsa ”igenom” texten innan jag tillexempel skickar den, det gör jag för att det ska bli så klokt som möjligt för mottagaren, eller läsa en text efter några dagar och hitta en annan innebörd, men jag är lite av en ”reaktionsskrivare” (eget påhittat ord) Skriver oftast med en känsla av att förändra något, när den känslan har lagt sig så kan texten jag har skrivit ses på ett annat sätt, både positivt och negativt.

    Det du nämner om att vara ensam och ha den ensamhetskänslan inom sig, Jag tycker det är så viktigt att lära sig att hantera den sidan, alla ensamhetskänslor är nog någorlunda lika hos oss tvåfotade, men lika jobbiga förstås ändå och hantera, då är det ju viktigare än nånsin att kunna ha någon som bara kan förstå en och någon som har varit med om den känslan förut. Men kanske lika viktigt att försöka hitta en bra strategi att klara av den när den kommer och knackar på, man får hitta sina ”livlinor” som kan ställa upp ovilkorslöst. Jag har själv varit, som jag nämde i tidigare kommentarer, varit och är anhörig till en först svårt sjuk men som nu har en diagnos som är stabil.

    Morsan brukar i bland tala om för sig själv hur jäkla dum i huvuvdet hon är när talet eller kroppsfunktionerna inte funkar som det ska. Men för några årsen så fick hon på papper att hon är frisk i skallen, då blev hon förbannad för det! Hon hade ju inget och skylla på då:-)

    Jag älskars människors drivkraft!! Sjuka som friska! Var på en motivationföreläsning men en underbar herre, han gav mig så mycket kraft och energi som jag kommer ha resten av hösten.
    Ska man tipsa om något så är det väl att vara runt människor som kan få en att skratta och som man kan få en kram av då o då…

    Ha det bäst

    Kram/Glenn

  7. Jag har också varit nära anhörig till en familjemedlem som fick cancer, det är fruktansvärt att stå på sidan om så jag håller med dig i det du skriver.
    Många kramar!
    Sara

  8. Petra du är så otroligt stark och driver dig själv väldigt hårt framåt för att bli frisk igen.Ibland kan det vara svårt att invänta tiden och dela upp tillfrisknande ”målen” i delmål. Men jag önskar och hoppas att du kan njuta längs vägen, du är en så härlig och go tjej som jag är så glad att jag känner och denna känslan vet jag att väldigt många delar med mig. Det är hårt och det är väldigt tufft för dig nu Petra men du kommer att gå starkare än någonsin ur det här. Du vet att vårt hem står öppet för dig och att du alltid är välkommen. Massor kramar Kicki

  9. Du är så stark och det är så roligt att läsa din blogg! Du kommer att klara dig igenom dehär, det är jag övertygad om. Kramar i massor till dig!

  10. Du är så fin!! I ditt hjärta och i ditt söta ansikte och kropp! Jag hejar på dej, på Lollo, Pierre, Fredrik och alla andra som kämpar på. I mitt hjärta är du inte ensam!

  11. Så kloka ord Petra. Jag kan inte ens vara i närheten av att förstå hur du mår eller känner dig men du verkar vara en stark och envis tjej som kommer klara att bli frisk, det kan man utläsa ur din blogg.

    Nu blir du säkert arg men jag måste ändå få skriva det. RÖK ALDRIG IGEN!

    Jag slutade 1995 och visst det är fortfarande en kamp ibland men varför förstöra våra kroppar med son skit.

    *kram*

  12. Känner till vad balans innebär, eller rättare sagt vad den betyder när den inte finns där. Drabbades själv vid 32 års ålder av stroke. Sökte rätt på min inre styrka och vilja att komma tillbaka från min förlamning och lyckades. Mitt råd till alla är: Ge aldrig upp. Vi blir alla mer uppmärksamma på omgivningens sjukdomar vilket är naturligt men inte alltid så önskvärt. Stor kram //Remington

  13. Åh så bra du skriver…när man av någon anledning hamnar i kris ser man just så klart som du skriver…och det är sanningar som kommer till en…sanningar som man egentligen vetat om men inte riktigt kunnat ta till sig innan.

    Det där med att texter man skriver har en viss innebörd och att de kan få en annan innebörd då man läser om dem…så är det…särskilt om man som jag ofta sätter ord på mina tankar rakt av utan att tänka efter särskilt noga.

    Ensamhet är oxå en känsla som är starkare då man går igenom en kris…om man inte har någon som gått igenom samma sak så kan ensamheten vara stor…man har ju ingen att dela sin verklighet med…

    Du verkar vara en stark och klok person …
    Jag såg programmet då du fick din stroke i tv som så många andra och det var lite skrämmande…det var ju inte världens bästa plats att bli så sjuk på …

    Synd att det blev som det blev…men kanske har det en mening…det sägs ju att allt har en mening…fast det är svårt att se när man är mitt i det.

    Stor varm styrkekram/ Carina

  14. När man står vid sidan om, har man inte kontrollen över situationen. Man vill hjälpa och trösta och det blir bara fel. Man känner sig utanför och ensam. Så sa min man till mig när vi gick igenom min stroke.
    Jag försvann in i min bubbla, hade ”kontroll” på min kropp, kontakt med sköterskor och läkare på ett annat sätt som han inte var med om. Jag kan bara prata för mig själv men min livskris gjorde att jag hittade tryggheten och styrkan. Jag var inte längre ensam för jag hade ju mig själv. Sökandet efter trygghet, kärlek och bekräftande fanns där inom mig hela tiden bara att jag inte hade sett den innan. Det gjorde att jag kunde ge istället för att ta. Var så dj.. lycklig och glad att jag fanns kvar i livet.
    Kanske är det så när man får tid och reflektera (det har man ju mycket av när man ligger där) så hittar man svaren. Visserligen hade jag hjälp av en underbar kurator som guidade mig i mina livsfrågor.
    Släppte in min man och barn i min bubbla så dom slapp vara ensamna och utanför. Dom är mina klippor, mitt allt och vi stöttar varandra hela vägen.
    Känner igen mig i din blogg fast jag är 50 bast.
    Annelie

  15. Kämpa på!!

    Och du det finns ett bra ordspråk som passar in på den ensamhet du känner, trots att det är fullt med folk runt omkring känner man sig i vissa situationer ändå ensam:
    ENSAM ÄR JAG INTE ALLENA!

    Don’t stop, don´t give up!!

    Kraaaaaam!!

  16. Hej
    Det är bara jag. Bry dej inte om mej. Bara här och kollar ditt mediavärde.
    Jag köper inte tidningar så jag vet inte om det skrivs något om dej.
    Ska du glömmas bort eller blir du en framgångssaga? en film?
    JAG är nyfiken på dej.

    Hallå filminstitutet, var är ni?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s