Ni är starkast i världen!

Ja, var ska jag börja. Jag tänkte idag beröra något som alla känner någon gång i livet, just nu eller så kommer du att känna den någon gång i framtiden. Jag tänkte skriva om ensamheten. Den som vi kan älska, hata, inte leva utan och den som kan ta livet av oss.

Som tidigare sagt, jag är ingen expert utan texterna kommer direkt från hjärtat på ”Petra sättet.”

Jag tror att livet handlar om att ”hitta” rätt balans. När jag vaknade upp för första gången på intensivavdelningen på sjukhuset i Filipinerna och såg pappa, var det första jag sa till honom. ”Nu vet jag meningen med livet.. Det är att vara frisk.” Vad det än gäller så är det balansen som måste vara intakt för att kropp och själ ska må bra.

Vi är alla livrädda för ensamheten. Vi kan hålla oss fast i ett dåligt förhållande i flera år för att vi inte vill vara ensamma, i en dålig thriller på SVT en fredag kväll är det just ämnet, ensamhet som berörs. Ingen vill vara ensam, för ensamheten kan döda oss.

Ensamheten sitter inom dig. Den sitter inom varje person, och den har uppkommit av olika anledningar. Vi kan alla känna den, och när jag tänker på den reagerar min kropp med gåshud och ett fruktansvärt obehag, rusar igenom min kropp från topp till tå.

Många av er undrar om min familj, och tyvärr är det en helt annan berättelse, något som jag inte vill beröra i bloggen. Men tro mig när jag skriver, att jag känt ensamheten. Vi känner den alla på olika sätt, i olika situationer, och jag tror att den ensamheten som kommer från någon som är sjuk eller anhörig är den värsta av dem alla. Jag har under en lång period varit anhörig till någon som är sjuk, så ni anhöriga som läser detta. Ni är starkast i världen!

Det finns bara ett sätt att bota ensamheten, och medicinen finns inom dig, du måste bara hitta den. Det är något vi alla kämpar med. Några under hela sitt liv medans andra finner svaret direkt. Jag har nu ställts inför en ny ensamhet och under mitt letande efter svaret hamnade jag här. Jag kom hit, till min sajt. Jag läser igenom mina texter och era kommentarer, och ser helt plötsligt ”igenom” texten. Jag börjar förstå innebörden och vikten av vad det är som jag skrivit om. Låter det konstigt? Att jag skriver från hjärtat men ser ”anledningen” till texten flera dagar senare? Jag förstår det inte riktigt själv än.. men kanske om ett par dagar när jag läser detta inlägget igen så ”faller” allt på plats?

Meningen med livet är att vara frisk. Just nu, är det sååå många som är sjuka runt omkring mig. En av mina närmsta vänner opererade blindtarmen för ett tag sedan då vi alla tog det som en ”förkylning” utan att förstå hur allvarligt det faktiskt var. Just nu är jag förblindad av alla sjukdomar och olyckor. Mina tankar går till Louise idag för hennes starka sätt att ta sig igenom den operationen och att hon samtidigt kunde vara en stark anhörig till en väldigt sjuk person. Jag beundrar dig.

Glöm inte ni alla anhöriga. Ni är starkast i världen!

Nästa inlägg kommer på tisdag kl 12.00