Sanningen bakom mina ord…

Standard

Ni ska få veta sanningen bakom mina ord, men först ska ni få ta del av de brev som skickades hem till våra anhöriga.

Det blir lite av en ”repris” på historien i kommande brev,(fast denna gången berättas historian från pappa, Pierres och Fredriks perspektiv.) Några dagar efter hjärnblödningen fick pappa, Pierre (bror) och Fredrik (pojkvän) besked av Martin på tv4 att sekretessen nu upphört och att vi fick lov att informera vad som hänt till nära och kära hemma i Sverige.
Första brevet som skrevs från Manila kan ni läsa i ett tidigare inlägg, nedan kommer brev nr två.

Manila 14/5 23:37
Hej alla goda vänner samt kolleger och liknande till Petra (och oss 3 vilsna själar).

Tack för alla hälsningar till henne genom mail, vissa korta och vissa långa men vi ska göra allt för att framföra dessa så snart som möjligt! Det har faktiskt inte kommit några frågor från er, och det känner vi som att vi har lyckats med informationen, trots om det inte var något roligt att berätta för er. De frågor ni eventuellt kommer att få ber vi er maila till denna adressen så kommer vi att förklara det i nästa uppdatering till alla så gott vi kan. Tiden finns tyvärr inte för personliga samtal med er, då satsar vi hellre den lilla tiden vi har över på att alla får så mycket information som möjligt.

Nu ska vi berätta om något roligt som hänt istället. Idag 14 maj så genomgick Petra en tredje skikt röntgen på hennes huvud men nu börjar hon bli van och tycker mest att det är vardagsmat. Petra drack sin kaffe med mjölk som vi köper varje morgon på Starbucks och berättade att de körde in henne i en maskin och sen var det klart ”inga konstigheter”. När vi anländer så har bilderna från röntgen kommit och de förklarar för oss att saker och ting börjar se mkt bättre ut samt att idag så kan Petra flytta från Intensiven och in i ett eget rum utan lika stor övervakning. Glädje tårar sprutade på oss och Petra var sjukt glad över att det händer ngt nytt och att hon har gjort framsteg men svarade med ”jag har ju bara legat här” och ändå med så bra framsteg. Pappa Per fick en enkät som han skulle fylla i och önskan på rumstyp. 2 timmar efter beskedet flyttade vi upp till högsta våningen på en avdelning som nog aldrig hade använts tidigare såg det ut som. Det fanns tv, dvd, dator, kyl och frys samt kassaskåp (vad man nu ska ha det till). Petra trivdes och bad oss rulla upp gardinerna för hon hade inte sett dagsljus på en vecka.

Nu till det ännu roligare: Petra ställde sig på båda benen idag lite vimmelkantig men vilken lycka för henne. Petra har tjatat om att kunna få sätta fötterna på marken i tre dagar och äntligen. Det första hon gjorde när hon kom till nya rummet var att gå in på sin ”egna” toalett och titta sig i spegeln för första gången på 3 veckor, hon nynnade och sa ”ja ha det blir nog bättre snart” och gick tillbaka till sin säng. Det var ännu en ”dagens lycka” för oss runt omkring att se och höra samt för er att läsa så klart.

Vi har fått det konstaterat idag att Petra behöver ha övervakning minst en vecka till innan hon kan transporteras på ngt sätt för hennes eget bästa och vi kan inget annat än samtycka med expertisen även om vi alla fyra önskar att vi kunde åka hem imorgon så klart. Petra har nästan helt slutat med mediciner och doktorn har låtet hennes kropp ta över läk processen helt själv men intet att förglömma att detta inte är en vanlig influensa och det kommer ta tid att återställa sig.

En 4:e skikt röntgen kommer att göras i mitten på veckan, och då hoppas vi ju alla på lika stora framsteg som det blev mellan den 2:a (som gjordes den 11:e maj) och den 3:e (som gjordes idag den 14 maj).

Förslag från Hjärnneurologen på Karolinska i Stockholm som vi också har daglig kontakt med och som får alla röntgen bilder och information, är att de gör en speciell magnetröntgen, som kan se annat än man ser på en skiktröntgen. (Petra har förutom 3 st. skikt röntgen även gjort en magnetröntgen redan, men det finns tydligen olika mjukvaror man kan programmera den med, som ser olika saker.

Vi väntar också på att alla handlingar samt bilder ska komma ner till Lunds Akademiska neurologavdelning (till en mycket nära vän till min VD ) för ytterligare en bedömning. Allt detta sker inte med automatik kan vi lova, och det är många inblandade på vägen… Varför vi vill skicka det till Sverige är för att få så många ”2nd opinions” som möjligt, och för att vi har svårt att fatta beslut här nere (tillsammans med Petra)med massa engelska läkartermer, och ett försäkringsbolag som vi inte vet om vi kan lita på ännu. Gör de allt för Petras bästa?, eller tänker de även på vad det kostar? T.ex. så försvinner deras ansvar direkt när Petra kommer hem till Sverige, och då tar Sveska staten över ansvaret och alla kostnader. Så därför kanske (detta är bara våra spekulationer) de vill flyga hem henne så fort som möjligt. Medans vi vill veta vad som är säkrast för Petra, och se till att det kommer bli så, oavsett vad det kostar, och vem som betalar.

Sen har även TV4 ett ansvar som har beställt produktionen av ett produktionsbolag som heter Silverback produktions, som i sin tur är försäkrade av ett försäkringsbolag, som i sin tur anlitar First Assistans (motsvarande SOS Alarm)… Ja ni förstår själv att det är lite komplicerat om ansvarsfrågor mm mm mm mm mm mm mm.

Det är mycket information, och det är inte lätt för oss att förklara allt när vi knappt förstår allting själva. Men vi kan i alla fall ifrågasätta allting som händer och planeras och vi lovar er att ingenting kommer att ske som inte är för Petras bästa!!!

Ja,jag säger det igen. Mitt liv hängde på en tunn tråd och hade det inte varit för pappa, Pierre och Fredrik så hade jag inte suttit här idag. Den här olyckan är långt ifrån uppklarad. Nöjes tidningarna ”hittar sina genvägar” till att skapa rubriker och fler kommer det antagligen att bli… Tro mig när jag skriver att breven hem är väldigt förskönade. Sanningen bakom mina ord kommer, ni får bara ha lite tålamod…

Nästa inlägg kommer i morgon Torsdag kl 12.00 där ni ska få läsa nästa brev som skrevs från Manila

Annonser

About petraljungberg

Namn: Petra Ljungberg Ålder: 26 Ort: Helsingborg/Stockholm Familj/civilstånd: Sambo Fredrik Skratt, glöd och energi kan understrykas som några av mina bästa egenskaper. Jag har kommit långt genom att vara driven, ärlig och målmedveten! Jag var med i tävlingen Robinson 2011 i 13 dagar tills min kropp gav upp. Jag fick en stroke. Idag kämpar jag med rehabilitering och kampen om att överleva fortsätter. Det här är min story..

10 responses »

  1. Jag känner mig lite som en fönstertittare när jag läser din blogg, det är så personligt skrivet och väl formulerat samtidigt som det är pedagogiskt. Jag kan förstå att anhöriga till andra strokedrabbade kan ha stor glädje av detta för att kunna förstå vad som händer med den som drabbats.

    Hoppas verkligen att du blir helt återställd, med din vilja och din familj som du har omkring dig är jag säker på att du fixar det.

    Håller mina tummar och jag sänder all min styrka till dig

  2. ville bara säga att jag hoppas du bli helt återställd…. men anledningen varför jag skriver till dig nu är att jag läste alla dina inlägg i går på bloggen och kom då till inlägget där du skrev om din rökning….och ville bara då säga tack för jag ha länge provat att sluta men igår bestämde jag mig att nu är de bra….så idag ha jag inte rökt…ville säga tack för insperationen….

  3. Jag kanske är lite ”bländad”. Och ju alltid mycket byråkrati och massor av instanser när sånt här händer. Men det VERKAR ändå som att du fick väldigt bra och ”modern” vård, jag levde i nån sorts fördom om att sånt inte alls fanns där nere.
    Kram&Styrka

  4. Har precis hittat till din blogg.
    Undrade länge hur det gick sen efter att ha sett dig insjukna i Robinson.. Jag blir berörd av det jag läser. Av det lilla jag läst så blir jag jag glad över din vilja o kämpaglöd. Känns bra att du nu har en bra sjukgymnast som hjälper dig i din rehabilitering. Och sug åt dig av all positiv energi som du kommer över, massa lycka till i framtiden!!

  5. Din kämparglöd smittar av sig. Följer din blogg med spänning och optimism. Du är så otroligt stark och det smittar av sig. Tack för en personlig blogg som berör!

  6. Igår lärde jag mig att simma under vattnet med monofena-liknande simrörelse.
    Kul. Du tänker väl på att ha kul och inte bara på rehabträning.
    För min del duger du som du är.

  7. 50st 1%’iga delägare i din nya café-rörelse är nog allt som behövs
    för att du ska kunna starta ditt nya café.
    Jag kan nog tänka mig att bli 1% delägare. D.v.s. satsa ungefär 10 tkr.

    Hallå bloggläsare! Vill ni bli 1% delägare i Petras café ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s