Adjö, vi ses igen..

Standard

Idag är det Lördag, efter en energi fylld vecka. Jag har ”tagit mig igenom” en mängd olika känslor och energi nivån i kroppen har varit en berg och dahlbana.. Den har ”pikat” och ”dippat”.. Jag har gråtit, skrattat, skrikit, svurit, sjungit, svettats.. Förra veckan var full av energi i olika former. Idag är det lördag och jag är helt tom. Jag har ingen energi kvar, eller har jag det?

Jag gjorde ett inlägg den 5 september som jag döpte till ”Jag är här och jag är inte farlig”, där jag skriver följande,

”Anledningen till min sajt/blogg är att jag vill att nära anhöriga till mig och att ni läsare ska förstå vad vi strokepatienter går igenom.”

Min tanke var att jag skulle skriva i 2 veckor.. När jag startade hade jag förberett mig med 5 st inlägg. 5 st inlägg som jag skulle uppdatera med ett par dagars mellanrum, men då responsen var så fantastisk så beslöt jag mig för att skriva mer, skriva vad jag går igenom idag och min kamp tillbaka.. Mina vänner, familj, arbetskollegor, släktingar.. Alla ni som läser dessa orden just nu, ni har givit mig något som jag inte kan sätta ord på. Ni har givit mig ett stöd som jag aldrig känt tidigare. Men som jag skrev den 5 September, så var anledningen till denna blogg att försöka få er/mina närmsta att förstå vad jag går igenom, men tyvärr känner jag inte att detta sättet är det bästa, utan tvärt om så uppfattar jag blandad positiv och negativ respons. Den negativa responsen handlar om tiden jag ”lägger” framför datorn, och som alla tidigare gånger då någon ”nära” sagt till mig (som sjuk) att jag gör något som är fel, så lyssnar jag. Eftersom jag inser, att jag är ”sjuk” och att ”dem friska” måste ju veta bäst?!? Det är ju tack vare deras ärlighet som jag är så pass frisk som jag är idag.

Just nu vill jag ”rädda” vad som räddas kan, och fokusera på att ta klivet från tangentbordet till det sociala. ”Att orka” ringa en vän som jag inte pratat med på länge, eller träffa en kompis på stan och dricka en öl, hälsa på mitt arbete eller att följa med på en fest som jag blivit bjuden till. Jag måste ta klivet ut i världen, tiden har kommit då jag inte kan gömma mig bakom mina texter längre och framför allt inte när anledningen med bloggen inte fyller sitt syfte..

Eftersom bloggen idag ”tar” mer energi än vad den ”ger” mig just nu, så tänker jag avsluta den.

Jag tänker avsluta mitt aktiva skrivande med förhoppning att ”nå fram” till mina närmsta på annat sätt. Bloggen kommer att finnas kvar ett tag till och ni kommer att höra från mig på något sätt i framtiden. Radio, tv, film, reklam, på krogen ja.. Var det blir, får vi se?

Sajten har varit igång i 25 dagar. Och med nästan en halv miljon besökare, känner jag mig nöjd. Detta projektet var inte uppskattat innan det startade, men idag kan jag se hur det har fått mig och mina framtidsplaner en lång bit på vägen..

Jag är idag en strokepatient som klarar mig själv. Jag klarar av att ordna med allt administrativt, hitta motivationen att söka efter rehabilitering och jag har orken att laga mat, städa, handla, tvätta.. Ni vet allt de där, som vi alla gör varje dag,..Vardagen. Jag är så pass ”frisk” nu att jag orkar med vardagen och jag klarar mig själv! Fast jag behöver fortfarande ett stöd och frågan som jag måste besvara snart är var hittar jag det stödet?

Känslan att klara sig själv, är helt fantastisk! En frihets känsla. Jag lever mitt liv. Jag lever mitt EGNA liv. Jag är inte beroende av någon längre. Jag har mitt privata liv och jag börjar bli färgstark igen. Vägen till att känna mig som ”friska Petra” kommer att ta tid, men jag har kommit en lång bit på vägen, kanske den längsta och jobbigaste tiden ligger bakom mig?

Tårarna rinner ner längst mina kinder när jag skriver dessa rader till er.. Detta blir ett ”adjö, vi ses igen..”- inlägg. Saknaden kommer att vara enorm. Ni har givit mig glädje, styrka och energi. Ert stöd har varit ett stöd jag inte hade räknat med, ett stöd som jag inte trodde existerade..

Jag bugar och säger, Tack!

Alla ni som har använt min sajt till ett rehabiliterings syfte. Antingen som anhörig eller patient fortsätt att söka efter svaret. Fortsätt att söka efter den person som kan hjälpa just dig. Jag kommer att fortsätta kämpa, jag kommer aldrig att ge upp!

Detta är det sista inlägget.

Detta inlägget kommer även att bestå av en film som jag skickade hem till mina nära och kära från Manila.

Vi ses snart igen!

Än en gång.. TACK!!

Annonser

About petraljungberg

Namn: Petra Ljungberg Ålder: 26 Ort: Helsingborg/Stockholm Familj/civilstånd: Sambo Fredrik Skratt, glöd och energi kan understrykas som några av mina bästa egenskaper. Jag har kommit långt genom att vara driven, ärlig och målmedveten! Jag var med i tävlingen Robinson 2011 i 13 dagar tills min kropp gav upp. Jag fick en stroke. Idag kämpar jag med rehabilitering och kampen om att överleva fortsätter. Det här är min story..

74 responses »

  1. Du söker efter stöd. Jag har haft en stroke dec 09… med en hjärnskada som följd, har svårt med koncentration, minne, hjärntrötthet framförallt..Men har ett fantastiskt stöd i ett polikliniskt hjärnskadeteam hade jag inte haft dom och deras tålamod vet jag inte var jag varit idag, men nu är jag på väg tillbaka till arbetet även om det är en lång bit kvar. Finns det inget sådant team där du bor.

  2. Tack Petra för att du delat med dig av din resa. Jag har aldrig brytt mig om att ta reda på
    nåt om stroken jag hade för 13 år sen men nu vet jag ett och annat tack vare dig. Jag önskar dig stort LYCKA TILL i framtiden för dig och din familj. Filmen var ett bra avslut så man kunde se att
    du hade dom viktiga funktionerna redan då. Bamse kram till dig,pappa,Pierre och Fredrik från Bimban

  3. Hej igen Petra!
    Har varit roligt att följa dig blogg och så skönt att veta att det gått så bra som det gjort för dig. Vi önskar dig och din Fredrik all lycka i framtiden och hoppas att du fortsätter kampen mot ditt gamla jag! Massor av kramar från dina numera gifta klasskomisar!

  4. hej, tack för att vi fått läsa om ditt öde…samtidigt kan det få upp ögonen på alla att DET KAN HÄNDA ÄVEN MIG.. hoppas allt löser sig för dig…/ Kram
    Lasse , Halmstad

  5. TACK Petra, trots den enorma respons du fått på din blogg så är det så härligt att du väljer vad som är bäst för dig, allt har sin tid! Du har med alla dina ord hjälp både dig själv och många andra. Allt detta du gjort gör att fler förhoppningsvis vågar ta ett kliv vidare i sina liv.
    Så en en gång tack Petra för att du gett Stroken ett ansikte.

    Lycka till med allt

  6. Jag halkade in på din blogg via aftonbladet och har bara haft goda avsikter till att följa din blogg. Det du har delat med dig av är inspirerande och mycket imponerande. Vilket arbete dina tre musketörer har gjort och vilken enormt beundransvärd inställning du besitter.

    Vill egentligen bara lämna en liten rad av uppskattning.

  7. Jag tycker det är JÄTTE tråkigt att du ska sluta blogga. Men känner du att det är bäst så är det så 🙂
    Jag önskar dig alla lycka och fortsätt kämpa. Ge aldrig upp!

    Massa kramar ❤

  8. Tack själv för att du delade med dig av din resa till oss. Jag har läst alla dina inlägg med ledsamhet och även känt lycka av dina framsteg. Att du avslutar bloggen är ett stort bevis till hur långt du har kommit! Kommer saknar dig mycket även om jag inte känner dig privat och av dina ”tre musketörerna” säger mig hur underbara personer du har i din närhet.

    Ta nu hand om dig och stort lycka till i framtiden!
    Jag heja på dig.

  9. Så som jag följt din blogg, går inte att beskriva..så det kommer att finnas ett tomrum på dagarna som jag kan fylla med annat. Jag har haft anhöriga som fått stroke, men visste inte då hur jag skulle hantera det, men nu när jag läst och följt din blogg så vet jag.

    Kram och hoppas vi ses,

  10. Jag har följt din blogg noggrannt, och det är med sorg jag ser att det nu är över. Så många obesvarade frågor!!
    Jag förstår ditt val (hoppas dock att det är DITT val även om du är ”sjuk”) och kan inte mer än önska ditt stort lycka till med tillfrisknandet och med livet för övrigt. Du är en kämpe!! Stort tack för all information du gett mig!!
    Kram

  11. Hej Petra.
    Jag har följt din blogg varje dag sedan dag 1.
    Jag tycker att de har varit fantastiskt att få läsa dina texter. Det har gett mig mycket då jag har en nära släckting som fick strok för ett par års sedan. Du är så jävla grym! Jag hejjade på dig i robinsson varje sekund som du var med. Det är jätte tråkigt att säga adjö till dig. Men du gör de enda rätta! Lägg all din energi på det DU vill. Hoppas vi ses! Stor kram!

  12. Lycka till i framtiden! Hoppas att du lyckas med ditt mål att komma tillbaka till ”friska Petra”. Ha ett gott liv o tack för allt du givit oss som undrat…

  13. Det har varit väldigt intressant att läsa din blogg! Det är väldigt inspirerande att läsa att du är så positiv trots det som har hänt! Lycka till i framtiden Petra. Du kommer klara det galant!

  14. Tack för allt du delat med dig av och stort lycka till med rehabiliteringen. Du verkar vara en stark och positiv tjej och ser fram emot att höra/se mer av dig.

  15. Tack för att jag fått följt dej här och för all insikt du och de tre musketörerna gett mej.Jag kommer att sakna att varje dag gå in här för att läsa vidare men du är en klok person som nu i stället lägger din kraft på att möta dina vänner m.m. Jag önskar dej all lycka och tillfrisknande .Och hälsa musketörerna.

  16. LYCKA TILL!!!
    JAG KOMMER ATT SAKNA DINA INLÄGG OCH FÅ VETA HUR DET GÅR FÖR DEJ ÄNNU EN GÅNG LYCKA TILL HOPPAS DU FÅ ETT UNDERBART LIV.
    KRAMAR NETTAN

  17. Stort lycka till i framtiden med allt du kan komma göra för jag är säker på att du kommer nå dina drömmar. Tack för att du delat med dig av dina erfarenheter. 🙂

  18. ”Ups’n downs:en” är en del av sjukdomsprocessen, likaså tomhetskänslan.
    Kommer sakna dina inlägg så grymt mycket!!!
    Ta hand om dig.
    Kram…

  19. Tack för att vi har fått följa en del av din resa här på bloggen!
    All lycka till i framtiden! Du kommer klara det. Hoppas vi får höra ifrån dig snart igen!
    Kommer sakna din blogg, och alla dina tankar.
    LYCKA TILL! Och glöm aldrig, du är fin precis som du är!! 🙂
    Massa kramar!
    /Petra

  20. Du är fantastisk!!! Du pratar oerhört bra på filmen och du har gjort ett jättelång med att beskriva allt på bloggen!!!! MEN – är detta verkligen slutet? Kan du inte skriva ett inlägg i månaden? Jag blir så inspirerad av dig, din styrka och din fina personlighet! Om inte; ta hand om dig! Kram Stina

  21. Tack för att jag fått följa din resa! Kämpa vidare och lycka till nu när du återigen ger dig ut i den ”riktiga” världen! Hoppas få höra/se ngt om/från dig framöver! Kram från en som hejjar på dig på andra sidan datan/ Helen

  22. Jag tror det är en tabbe att skriva att du lägger ned websidan.
    Mitt råd är att ändra den texten. Risken är stor att du ångrar dej.
    Ta en paus istället.
    Du har bara haft lite för stora förväntningar på websidan.
    Du kan ju trots allt få din röst hörd i mediabruset. Det är inte oss andra förunnat.
    Ta vara på den megafon du har, även om du tycker den är liten.
    Men förvänta dej inte 500 000 besökare igen.

    Du är välkommen tillbaka när du känner för det.

    Själv tycker jag inte att kommentarerna du får från folk är intressanta.
    De skriver ju alla samma sak, men varje omtanke kanske ändå känns bra för dej.
    Detta var min omtanke.

  23. Härligt Petra du är tillbaks där du ska vara…eftersom jag själv haft ”stroke” vet jag att allt tar tid innan det blir som vanligt eller nästan,för det blir inte som vanligt p.g.a att vi människor tänker det där händer ju aldrig mig,men nu då det hänt dig hoppas jag att du uppskattar livet mer än innan.Jag har fått en nervskada i H.hjärnhalva som gör att jag har ont i hela V.sida dygnet runt som jag ännu efter 12år försöker lära mig leva med vissa dagar lättare än andra,men så är ju livet ibland på topp och ibland botten.Lycka till med allt du företar dig i fortsättningen Petra

  24. Herre gud vad du berör!! Med tårfyllda ögon, vill jag en sista gång önska dig all lycka till i livet. Jag hoppas verkligen att ditt fortsatta liv kommer bli allt som du önskar.. Jag har följt dig från start av denna blog, och jag vet att du kommer att lämna en bit av mitt hjärta… (kan kännas syko att läsa det), men jag vill att du ska veta att du har berört mig djupt, med din kämpaglöd! Nästan varje inlägg har lämnat mig med tårar. (Ja jag vet att jag är en väldigt känslosam människa) Men jag önskar att jag hade din posivitet. Du är en underbar människa, en sådan jag stävar efter att vara. Du är oerhört stark, oerhört egen, och väldigt väldigt speciell person… Hoppas att du tar med dig detta i ditt liv. Att du är speciell.. att du är väldigt väldigt älskad. behåll dina nära och kära nära, så kommer allt gå mycket mycket bra.. ett stort lycka till i framtiden!

  25. Tack för alla läsvärda texter.. jag förstår att du känner dej låst, du har ju skrivit långa texter varje dag..

    Jag hade gärna följt dej mer… Resan till Sverige, hur det gick när du kom hit, osv. Dock tycker jag inte att du ska skriva varje dag, utan istället skriva när du vill, orkar, har lust..

    Men, om du trots allt väljer bort det helt och hållet, så önskar jag all lycka i framtiden.. Sköt om dej/er… 🙂

  26. Hej Petra. Det har varit en ära att följa din blogg. Lycka till med framtiden, lycka till med att komma i kontakt med omvärlden, för det är du värld! Du har skänkt oss läsare en otrolig kämparglöd, något som åtminstone JAG tänker ta till mig.

    All lycka till dig i framtiden. Ta hand om dig och ta dagarna som de kommer.
    Du kommer lyckas med vad du vill i framtiden. Dina nära och kära och även Jag tror på dig.

    Kram Rebecca

  27. Det har uppenbert blivit för mycket för dig och det är ju också en lärdom.
    Skriv igen när du är mogen för det. Vi väntar!
    Allt har sin tid!
    Gör det som din intuition säger dig, det är rätt!
    God bättring!

  28. Lycka till! Hoppas jag ser dig snart, som du skrev 🙂
    Sorg i hjärtat att inte ha en blogg att följa varje dag med den energin som du gett… Men jag har full förståelse!! Kämpa på och snart Petra, snart … är du i hamn efter din resa!!
    Stor kram

  29. Tack Petra för att du delat med dig på din blogg. Jag var uppe på R1900 förra fredagen och levererade sonens cykel. Jag vet att de kommer att uppskatta och bli glada när du kommer och hälsar på dem. Lycka till med din fortsatta kamp till att bli 100 % frisk. Du är på god väg och du har givit oss läsare så mycket tankeställare och positiv energi. Här går vi ”friska människor” och retar oss på småsaker när vi inte vet vad som väntar bakom nästa gathörn. Jag har i alla fall lärt mig mycket och har ändrat inställning till mycket. Lcyka till i livet.
    Stor kram till dig och din Fredrik

  30. Petra, är du fortfarande skriven i Hbg? I så fall tycker jag du ska kolla upp Orup, det är regionens specialistrehabilitering framförallt inriktad på unga i arbetsför ålder. Man får hjälp av ett helt team, jag tror verkligen det kan vara något för dig. Men det är bara om du bor i Skåne. Annars önskar jag dig fortsatt lycka till och det har varit kul att ”lära känna dig” och följa dina framsteg.
    //En sjukgymnast som arbetar med neurorehab

  31. Tack Petra för att du delat med dig av dig själv, din rehabilitering, ditt mod och din styrka!
    Det har varit inspirerande.

    Det föll faktiskt en tår ner för min kind också idag när jag läste ditt inlägg. Det är så mycket känslor i dina ord.

    Jag önskar dig all lycka med din rehab och all lycka med vad du än tar för dig härnäst.
    Jag hoppas vi en dag ”springer på varandra” i Helsingborg och att jag får ge dig en kram som tack för den insikt och tacksamhett till livet som du har gett mig genom dina ord i denna bloggen.

    Tack fina du.
    Styrkekramar från Johanna

  32. Har följt din blogg sedan första dagen och ville bara säga att du är fantastisk!! Hejar på dig, kämpa vidare! Är själv sjukgymnast och det har varit intressant att läsa din erfarenhet av just sjukgymnastik. Kan tänka mig att det är tråkigt inland, men fortsätt vara envis och kämpa på 🙂 tråkigt att du inte kommer skriva mer i bloggen, brukar aldrig läsa bloggar men din har verkligen fångat mig! Tycker dock du gör rätt i att sluta skriva just nu, då den inte ska ta över i ditt liv! Lycka till med allt!

  33. Petra
    Jag och familjen önskar att allt ordnar sig till det bästa för dig. Du är en otrolig kämpe och du är den värdiga vinnaren av Robinson.
    Jag har följt din blogg genom en och annan tår. Du är så ung- det är inte ”rättvist”!
    Många kramar från oss!
    Carina (Carros mamma i Höllviken)

  34. Tack för att du velat delat med dig!! Kommer naturligtvis sakna bloggen, men du ska tänka på dig och dina närmaste i första hand. Jag önskar dig och Fredrik lycka till på livets stig. Fortsätt kämpa mot gamla demoner (röksuget) och fortsätt din positivism!

    Lycka till med rehabiliteringen och tillfrisknandet!

    *kram*

  35. Hej Petra! Jag har läst din blogg sen start då jag blev så illa berörd när jag såg vad som hände dig på tv:n. Vill bara säga tack för att du delat med dig av allt! Du verkar vara en faktiskt person och jag önskar dig all lycka i livet!
    Jag fastnade direkt för ditt sätt att skriva och uttrycka dig, man märker att allt du skriver kommer från hjärtat och är väl genomtänkt! Du skriver på ett väldigt bra sätt, du borde skriva en bok!

    Massa styrkekramar till dig!
    /Elisabeth

  36. Tack Petra för att du delade med dig av din historia och din erfarenhet. Din blogg är den första blogg jag har följt, och jag kommer att sakna att läsa den, men din hälsa är självklart viktigast och absolut det som du ska fokusera på. Lycka till med ditt tillfrisknande och ditt fortsatta liv! Ta hand om dig själv och din familj. Kramar från mig till dig

  37. Hej Petra!
    Tusen tack för allt du delat med dig och nu önskar jag dig all lycka i framtiden. Du verkar vara en stark tjej med båda fötterna på jorden, så du ska se att du lyckas ”komma tillbaka” helt. Ha bara inte för bråttom, allt har sin tid.
    Sköt om dig
    Kramisar i massor

  38. Tack för att du ville/orkade dela med dina tankar och känslor. Din resa är ej slut. En ny har börjat.
    Som stroke skadad tar träningen aldrig slut. Du är inte sjuk, bara lite vingklippt med en del begränsningar. Oftast dyker det upp hjälp och stöd där man inte förväntar sig.
    Prata är medicin nr 1. Hitta en ny ”hobby” utanför din konfertzon. Ja vad vet jag, du hittar din väg.
    Önskar dig all lycka i framtiden med det du gör och att du hittar din ledstjärna igen.
    Tack igen.
    Annelie

  39. Jag gråter också lite nu. Jag förstår ditt beslut och tycker att du gör helt rätt. Det har varit fantastiskt att kunna följa dig under de här veckorna och jag hoppas att vi får höra något mer av dig så småningom när du vill och har lust igen. Ta hand om dig Petra!
    Många kramar Emma

  40. Hej Petra!

    Jag har följt din blogg sen starten & jag vill, precis som alla andra, tacka för att du har delat med dig av dig själv & din resa tillbaka mot tillfrisknande. Jag beundrar din otroliga styrka & kämparglöd, det är en inspiration till alla som är i liknande sits som du, men även för oss ”friska” som du själv uttryckt det. Om man har viljan att lyckas så gör man det oavsett utgångsläge & det har du bevisat om & om igen.

    Jag hade önskat få fortsätta följa dig på din resa, men jag förstår att man ibland måste prioritera & att bloggen då blir bortvald. Men om du ändrar dig så kommer jag, liksom många andra, att vänta ivrigt på att få fortsätta läsa om dina äventyr.

    Ta hand om dig & dina nära & kära, speciellt de tre musketörerna som funnits vid din sida sen dag ett. Och lycka till i framtiden, med rehabiliteringen & allt annat du åtar dig, din viljestyrka kan ta dig hur långt som helst. Tack än en gång!

    Hälsningar,
    Mikaela

  41. Tack Petra för att du har delat med dig av dina upplevelser och tankar. Det har varit fantastiskt att följa din blogg. Du verkar vara en oerhört fin människa som besitter massor av mod och styrka. Din energi inspirerar!

    Lycka till med din rehab och allt du tar dig för i framtiden!

  42. Nej, sluta inte skriva. Men självklart ska man sätta sig själv i första hand. Jag har inte följt din sida från början men läst alltihop. En mycket fins sida med många tänkvärda ord. Du är så stark. Lycka till och hoppas att du skriver någon annanstans eller så kanske det blir en bok. Jag följer dig.

  43. Det har varit trevligt och intressant att följa dig från början till slutet (här på bloggen alltså). Du verkar vara en sån himla gó tjej. Sluta aldrig vara du. Och kom ihåg: även en mil börjar med ett kliv.

    Kram!

  44. Har haft fullt upp senaste veckorna men har nu läst ikapp allt du skrivit. Du är inte glömd efter en vecka utanför rampljuset.
    Har några kommentarer. Vikten ordnar sig med tiden. Du såg ju rätt mager ut i TV så några extrakilon kanske inte var helt fel?
    Dina tre musketörer är guld värda och helt fantastiska!
    Du verkar ha så gott stöd i många nära o kära, ovanligt bra. Det betyder så mycket!
    Du har skrivit så bra och bjudit på dig själv så mkt att det bara är att tacka, men det är nog bra för dig att återta ditt ”riktiga” liv igen och lägga energin där.
    Lycka till med allt!

  45. Petra. Det gjorde ont i hjärtat när jag gick in på datorn och fick läsa vad som hade hänt. Ingen på kontoret kunde tro sina ögon. Jag satt med tårar i ögonen. Du kommer kanske inte ihåg mig, men jag spenderade cirka en vecka med dig och Maria som skulle ta över som restaurangchef på Helsing. Vi skulle lära oss om mymicros och du fanns där för att hjälpa oss och få oss att förstå kopplingen. Bara under de få dagarna fick du mig att se upp till dig. 26 år och driven som sören. Social, glad och full av energi. Jag önskar dig bara allt gott i hela världen. Du är stark som vänder det till någonting positivt och det beundrar jag dig för! Kämpa på. Jag hejar på dig! Kram Sara.

  46. Jätte stor lyckatillkram fortsättningsvis i livet får du
    från mig!!!! <3… tänker på dig varje gång jag ser robinson å tänker att du borde varit kvar!!! Men att du har en kämpar instingt och har så modigt delat med dig av din väg tillbaka är så mycket större än att delta i robinson!!!!

    varma kramar Lena

  47. Hej Petra!

    Jag undrar bara hur det går för dig nu för tiden.
    Vore trevligt med ett litet blogginlägg från dig!

    Hoppas du mår jättebra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s